Sida 189
Tiselius ...
Parisobservatoriets auspicier den månatligen utkommande »Bulletin astronomique», en af vår tids förnämsta astronomiska tidskrifter. K. B.
Tisserands [tissrang]. Se Katarer.
Tissla-tassla, förvrängning af Cassia Fistula (se d. o.).
Tissot [-så']. 1. Simon André, schweizisk läkare, f. 1728, blef med. doktor i Montpellier 1749, bosatte sig i Lausanne och förvärfvade sig snart stort anseende som författare och som en af sin tids mest framstående praktiska läkare. På kejsar Josef II:s enträgna framställningar mottog han 1780 lärostolen i medicinsk klinik i Pavia, men stannade der endast till 1783, då han på sina landsmäns begäran återvände till Lausanne. Han dog derst. 1797. Såsom medicinsk skriftställare är T. mest anmärkningsvärd genom sina epidemiografiska arbeten och såsom en huvudrepresentant för den genom det 18:de århundradets humanitetssträfvanden framkallade populärt medicinska literaturen. Ett stort uppseende väckte särskildt hans bok L'onanisme ou dissertation physique sur les maladies produites par la masturbation (1760). Här må äfven nämnas hans Avis au peuple sur la santé (1761), Santé des gens de lettres (1766) och Maladies des gens du monde (1770). Af hans populära skrifter äro några öfversatta till svenskan. T:s samlade arbeten äro utgifna i 11 bd. -- 2. Victor T., schweizisk skriftställare, f. i Freiburg (i Schweiz) 1845, var utgifvare af »Gazette de Lausanne» till 1874 och företog derefter resor i Tyskland, hvilket lands förhållanden efter fransk-tyska kriget han skildrade i skrifter, som rönte ofantlig framgång i Frankrike, men förbjödos i Tyskland. Bland dem märkas Voyage au pays des milliards (1875, många uppl.; »Resa i milliardernas land», 1880), Voyage aux pays annexés (1876) och La police secrète prussienne (1884, 2:dra uppl. 1886; »Polis-interiörer från Preussen», 1885). 1. R. T-dt.
Tissot [-så']. 1. Pierre François T., fransk literatör, f. 1768, hänfördes af 1789 års revolutionära rörelse, men ogillade de våldsåtgärder, till hvilka den ledde. Sjelf tjenade han revolutionens sak, ehuru i en mindre bemärkt ställning, tills han, liksom så många andra, anklagades för »modérantisme» och häktades (1795). Sedan han åter blifvit frigifven, måste han, för att kunna försörja sig och sin familj, egna sig åt industriel verksamhet. Efter d. 18 Fructidor år V (d. 4 Sept. 1797) erhöll han emellertid ånyo anställning i statens tjenst, en tid inom inrikesdepartementet och derefter i finansdepartementet. Från den tiden sysslade han icke mer med politik, utan hängaf sig åt literära studier och författareskap. 1810 blef han t. f. och 1813 ord. professor i romersk skaldekonst vid Collége de France. Under det bourbonska konungadömet skildes han visserligen från denna befattning (1821), men erhöll den åter efter Julirevolutionen (1830). 1833 blef han ledamot af Franska akademien. Han dog i Paris 1854. T. utgaf bl. a. Souvenirs de la journée du 1:er Prairial an III (1799), Les bucoliques de Virgile (öfvers. på vers, 1800), Trophées des armées françaises depuis 1792 jusqu' en 1815 (1819), Études sur Virgile comparé avee tous les poètes épiques et dramatiques des anciens et des modernes (1825--30), Histoire de Napoléon (1833) och Histoire complète de la révolution française (1833--36). -- 2. Claude Joseph T., fransk filosofisk skriftställare, f. 1801, d. 1876 såsom professor i filosofi vid Faculté des lettres i Dijon, var en produktiv och mångsidig författare. Bland mängden af hans arbeten må nämnas Paralléle du christianisme et du rationalisme (1828), Éthique (1840), Histoire abrégée de la philosophie (s. å.), Le droit pénal (2 bd, 1859), La vie dans l'homme (2 bd, 1861), Turgot (1862), L'animisme, ou la matière et l'esprit conciliés (1865), Le mariage, la separation et le divorce (1868), Principes du droit public (2 bd, 1872) och Th. Jouffroy. T. öfversatte från tyskan Kants vigtigaste arbeten (i 5 bd, 1830--43) och H. Ritters »Allgemeine geschichte der philosophie» m. m. -- T:s son. Charles Joseph T., f. 1828, d. 1884, vardt använd såsom diplomat, bl. a. i Levanten, och slutligen ambassadör i London. Han gjorde sig äfven känd såsom arkeolog och geograf. 1. J. M-r.
Tissot [-så'], James, fransk målare, född i Nantes 1835 (?), lärjunge af Hippolyte Flandrin och Lamothe, uppträdde först med skildringar af scener från medeltiden (1859). I dessa sökto han, efter den gamla flandriska skolans sätt ock sannolikt genom inflytande af belgern Henri Leys, icke blott framställa drägter och omgifning med arkeologisk trohet, utan äfven i figurernas hållning och framträdande återgifva den senare medeltidens sätt att skildra. Bisakerna, äro utförda med samma omsorg som figurerna, allt i djupa, hårdt mot hvarandra stående lokalfärger, dock verksamt sammanstämda; teckningen är med flit kantig, grupperingen tafatt naiv. Detta manér framträder i synnerhet i hans bilder ur Fausts och Gretchens kärlekshistoria, af hvilka en, Fausts och Gretchens möte (1861), finnes i Luxembourgs museum i Paris. Sedan vände han sig till framställningar ur de bildade klassernas lif, originelt och poetiskt uppfattade (Hvilande damer under blommande äppelträd, Ung dam i kyrkan, Sista aftonen m. fl.). 1871--81 vistades T. i London. Han har derjämte gjort resor i Orienten. Efter sin återkomst till Paris utställde han 1885 femton stora pastellmålningar, i hvilka han skildrar »qvinnan i Paris». I sina pasteller är han realist, men håller sig fri från impressionismens ytterligheter. T. är tillika en framstående etsare. C. R. N.
Tis-sö, en 21 qvkm. stor, nästan rund sjö i nordvestra delen af Själland, 15 km. s. ö. om Kalundborg, är mycket fiskrik och afflyter genom Hallebyån i Stora Belt. E. Ebg.
Tista, den 124 km. långa hufvudelfven i vattensystemet kring Fredrikshald, östra Norge, genomflyter en rad natursköna insjöar: Birklangen, Skulerudsvandet, Örje-, Ödemark-, Aremark-, Aspern- och Femsjöarna m. fl. Dess flodområde sträcker sig öfver 1,500 qvkm. Elfven är från Femsjön till Skulerudsvandet kanaliserad på en sträcka af 77 km. och trafikeras der af ångbåt. Från Otteid finnes en förbindelse med Stora Le
Källa: Project Runeberg ·
