Tjärfärger, gemensam benämning på de färgämnen, som erhållas genom kemisk behandling af stenkolstjärans beståndsdelar. Om en del af dessa färgämnen se Alizarin och Anilinfärger. Senare forskningar hafva visat, att den uppfattning af molekylarbyggnaden hos anilinrödt, som anföres i den sistn. art., icke är hållbar. Genom Fischers undersökningar har det nämligen blifvit bevisadt, att anilinrödt härstammar från kolvätet trifenylmetan, CH(C6H5)3, samt att rosanilin och fuksin äro:
C{ C6H3(CH3)NH2
C6H4NH2
C6H4NH2
OH C{ C6H3(CH3)NH2
C6H4NH2
C6H4NH HCl
rosanilin fuksin.
Nära slägt med anilinfärgerna är det gröna färgämnet malakitgrönt, som uppstår genom inverkan af bittermandelolja på dimetylanilin och oxidation af den dervid bildade produkten. Malakitgrönt, hvilket liksom rosanilin härstammar från trifenylmetan, har formeln
C { C6H5
C6H4N(CH3)2
C6H4N(CH3)2HCl
Att fenol (karbolsyra) genom upphettning med svafvelsyra och oxalsyra ger ett vackert rödt färgämne, kalladt aurin och korallin, upptäcktes 1861 af Kolbe. Äfven detta färgämne härstammar från trifenylmetan och har sammansättningen
C { C6H4OH
C6H5OH
C6H4 . O
Rosolsyra, som uppstår vid inverkan af salpetersyrlighet på rosanilin är aurin, hvari en atom väte blifvit ersatt af radikalen metyl, CH3, således metylaurin.
Till de sistnämnda, qväfvefria tjärfärgerna ansluter sig en grupp praktfulla färgämnen, som erhållas af ftalsyreanhydrid:
C6H4{ CO
CO }O
genom inverkan på fenoler vid närvaro af ämnen, som upptaga vatten, såsom svafvelsyra, zinkklorid, tennklorid o. s. v. Af karbolsyra och ftalsyreanhydrid bildas sålunda det af Baeyer 1872 upptäckta fenol-ftaleinet, hvars sura lösningar äro färglösa, men de alkaliska praktfullt röda. Fenolftalein är
C {C6H4 . OH
C6H4 . OH
C6H4 . CO . O
På analogt sätt erhåller man af ftalsyreanhydrid och resorcin det praktfullt fluorescerande färgämnet fluorescin:
C {C6H3 < OH
O
C6H3 < OH
C6H4 . CO . O
Tetrabromfluorescin är färgämnet eosin. På analogt sätt har man af klorftalsyreanhydrid och fenoler framställt en stor mängd färgämnen af olika nyanser.
På de senare åren har en annan klass af tjärfärgämnen, azofärgämnena, mycket kommit i bruk. Dessa färgämnen karakteriseras deraf att de innehålla en eller flere grupper af två vid hvarandra förenade qväfveatomer, således gruppen -- N = N --. Hit hör anilingult, C6H5 . N : N . C6H4 . NH2, som bildas, när salpetersyrlighet får inverka på anilin. Af anilingult och klorvätesyrad anilin erhålles ett blått färgämne, indulin, hvilket användes som substitut för indigo. År 1878 upptäckte P. Griess, att diazoföreningar med lätthet inverka på vissa diaminer och på fenoler samt dervid gifva azofärgämnen med röd eller gul färg. Af diazobenzol, C6H5 . N3 . OH, och fenylendiamin, C6H4(NH2)2, uppstår sålunda färgämnet krysoidin, C6H5 . N2 . C6H3(NH3)2. Man tillverkar numera ett mycket stort antal likartade azofärgämnen af naftalins sulfonsyror och fenoler. Många af dessa färgämnen äro af vigt särskildt derför att de färga bomull utan förutgången betning.
Nästan utan undantag äro de organiska föreningar, som innehålla öppna kolkedjor (se Kolväte), färglösa, under det att färgade och färgande föreningar träffas endast bland föreningar, som innehålla slutna kolkedjor. Derivat af kolväten med slutna kolkedjor, eller cykliska kolväten, äro emellertid icke alltid färgade. Ersätter man i dessa cykliska kolväten väte med någon af radikalerna OH, NH2 eller NO2, uppstå i regeln färglösa eller, om radikalen är NO2, svagt gula derivat. Men om man samtidigt ersätter väte med OH och NO2 eller med NH2 och NO2, bildas i allmänhet gula färgämnen. Ersätter man i ett cykliskt kolväte två väteatomer med två syreatomer, uppstå kinoner, som äro gula till färgen, ehuru icke färgämnen. Likaledes bildas gula eller röda ämnen, om man låter två vid hvarandra förbundna qväfveatomer, -- N = N --, ersätta två väteatomer i två cykliska kolväten. Dessa sistnämnda föreningar, azoföreningarna, äro icke färgämnen. Deremot uppstå såväl af kinonerna som af azoföreningarna färgande ämnen, om man i dem ersätter väte med saltbildande radikaler, sådana som NH9 och OH. Man kan derför med Witt anse, att NO2, O2, N2 äro »kromoforer», som betinga, att de föreningar, som innehålla dem, äro färgade. Sådana föreningar äro emellertid ännu icke färgämnen, utan blott »kromogener», ämnen, som gifva upphof till färgämnen. För att ett kromogen skall blifva färgämne, erfordras, att man inför i dess molekyl de saltbildande grupperna NH2 eller OH. Kromofor i anilinfärgerna är atomkomplexen C -- (R) -- NH, i aurin och ftaleinfärgämnen C -- (R) -- O. Om i de sistnämnda kromoforerna bindningen mellan C och N eller C och O upphäfves. t. ex. vid inverkan af väte eller reduktionsmedel, försvinner föreningens färg, i det de nämnda kromoforerna öfvergå till HC -- (R) -- NH2 och HC -- (R) -- OH. P. T. C.