Torf

Torf benämnes i vidsträckt bemärkelse hvarje under jordklotets senaste utvecklingsskede bildad jordart (se d. o.) eller jordlager, som till hufvudsaklig del utgöres af på platsen utvecklade och derstädes sedermera i högre eller lägre grad förmultnade växter, såväl kryptogama som fanerogama, tillhörande den ännu lefvande floran. Den nästan eller helt och hållet oförmultnade torfven kallas mosstorf, hvitmossa och rödmossa. Af sådan torf fabriceras s. k. torfströ (se d. o.). Den torf, som till följd af framskriden förmultning redan erhållit en mer eller mindre mörkt brun färg, får namnen torfdy, dytorf, dy, bränntorf. Den sista benämningen afser torfvens användbarhet till bränsle, och den till sådant ändamål beredda produkten erhåller olika namn efter de olika beredningsmetoderna, såsom sticktorf eller skärtorf, klapptorf, ält- eller tramptorf, maskintorf (t. ex. rörtorf, kultorf etc.) samt torfkol (se d. o.). Somliga författare vilja skilja och benämna torfven alltefter de olika slags växter, af hvilka, ock de olika sätt, på hvilka den bildats, t. ex. grästorf, skogstorf, mosstorf etc., men ovisst torde vara huruvida en sådan indelning är lämplig eller genomförbar. Sverige är i afseende på riklig tillgång af torf synnerligen lyckligt lottadt. -- Se L. B. Falkman: »Om de svenska bränntorfsmossarna» (1869) och »Om bränntorf» (1870), samt J. Arrhenius: »Om hvitmossarna, deras nytta och tillgodogörande för vårt laridtbruk» (1865). -- Jfr Bränntorf, Dy, Mosse, Mosstorf och Sphagnaceae. E. E.