Transvaal [-val], d. v. s. »landetpå andra sidan Vaal», sedan 1884 officielt Syd-afrikanska republiken, den nordligaste af de syd-afrikanska fristaterna, begränsas i n. och n. v. af floden Limpopo, som skiljer staten från Makalaka- och Bamangwato-områdena, i v. dels af Marico och Hart, dels af en oregelbunden linie mellan dessa strömmar, hvilken skiljer T. från det britiska protektoratet Betsjuanaland, i s. af Vaal och Buffalo, hvilka utgöra gräns mot Oranjefristaten och Natal, samt i ö. af Libombabergen, som skilja T. från Sululandet och Portugals öst-afrikanska besittningar. Gränserna, länge omtvistade, fastställdes genom fördrag i London d. 27 Febr. 1884 och hafva sedan förändrats endast genom Nya (sulu-) republikens förening med T. som ett nytt distrikt, kalladt Vrijheid. Arealen beräknas till omkr. 294,300 qvkm.
T. utgör en del af den stora syd-afrikanska platån, en bassäng af öfver 900 m. höjd, hvars form blifvit liknad vid en såskopps. I s. och ö. skiljes denna bassäng från kusten af en hög inre och en lägre yttre brädd, den förra 1,800--3,000 m. hög, den senare omkr. 600 m., gående i kurvor parallelt med kusten från Kapkolonien genom Natal och östra sidan af T. norrut till eqvatorialtrakterna. Den inre kedjan, hvars olika afdelningar längst i s. kallas Roggeveld-, Nieuweveld- och Katlambabergen, får i Natal och T. det allmänna namnet Drakenberge. Från Natals gräns till Olifantfloden har Drakenberge utseendet af en mer eller mindre sammanhängande kedja af 1,500 --2,000 m. höjd, nående till 2,659 m. i Mauchberg, T:s högsta berg. Denna kedja stupar nästan öfverallt brant mot Libombakedjan, eller platåns yttre brädd, som har en medelhöjd af 600 m. längs T:s östra gräns. Norr om Lipalule vidga sig Drakenberge till breda åsar (Murchison range och Zoutpans range m. fl.) i östlig riktning. Hela bergssystemet sluttar småningom vesterut till det centrala platålandet (900 m.), som sjelf är genomdraget af flere oregelbundna kedjor, i allmänhet med riktning från v. till ö. och sällan öfver 1,200 m. höga. Att döma af fossilen och markens beskaffenhet är platålandet ett upphöjdt sjöbäcken, hvars vatten haft aflopp genom Vaal till Oranje. Vaal och Limpopo äro ännu de stora remnorna i platån, hvilka bortföra nederbörden till hafvet. Vattendelaren mellan de båda flodsystemen ligger icke i Drakenberge, som sjelfva genomskäras af Lipalule och flere dess tillflöden, utan i Witwatersrand, i sydvestra delen af staten. Jämte dessa och deras många bifloder finnas flere laguner l. »saltpannor» och mineralkällor, men blott en egentlig sjö, Chrissic, nära 65 km. i omkrets, på vestra sidan af Drakenberge. Klimatet är i allmänhet torrt och synnerligen helsosamt, utom i de lågt liggande, fuktiga trakterna längs Limpopo och andra floddalar, nära eller inom den heta zonen, der febrar äro endemiska. Regntiden varar från Okt. till April, men nederbörden är mycket ojämnt fördelad, ganska rik i ö., men aftagande mot v. Vid Pretoria är årsteinperaturen öfver 20° C., fallande till 4,5° i Juni och stigande till 32--35° i Jan. Nederbörden der är sällan så stor som 760 mm., medan den i ö. uppgår till 1,500 och i v. till endast 300 mm. Befolkningen har hittills hufvudsakligen sysselsatt sig med kreatursafvel (nötboskap, får, hästar och strutsar), för hvilken de rika betena synnerligen väl lämpa sig, men det lider intet tvifvel, att sädesodling skall lyckas förträffligt i större delen af landet. Två skördar kunna tagas årligen, och hvetet är af yppersta beskaffenhet. Ännu torde föga mer än 20,000 har vara odlad jord, och landtbruksprodukter måste införas. Tobaksplantan, vinrankan och de flesta europeiska fruktslag och grönsaker trifvas väl, medan halftropiska växtalster, såsom bomulls- och kaffebusken samt sockerröret, kunna odlas i de varmare norra trakterna. T. eger stora mineralrikedomar, såväl ädla metaller och diamanter som jern, koppar, bly, kobolt, svafvel, salpeter och stenkol. Guld, funnet i Drakenberge samt i distrikten Zoutpansberg och Waterberg i n., Rustenburg och Marico i v. samt i höglandet mellan T. och Sambesi, har hittills bearbetats i den rikt guldförande trakten kring Mauchberg och Spitskop, i de centrala delarna af Drakenberge och s. derom i Middelburg (kring Barberton och Johannesburg). Antalet inmutade gruffält var i Aug. 1890 21, med en sammanlagd areal af mer än 6,000 qvkm. Afkastningen af Witwatersrandverken ensamt uppgick 1888 till 7,160 kg. och 1889 till 11,850 kg. Guldexporten hade 1889 ett värde af nära 26 mill. kr. Diamanter anträffas hufvudsakligen i distr. Bloemhof vid Vaal ofvanför Kimberleys diamantfält i Griqualand West. Stenkol finnes mest i de sydöstra distrikten Wakkerstroom och Utrecht. Af äldre nybyggare skildrades landet som ett jägarnas paradis, vimlande af stora jagtbara djur: lejon, leoparder, noshörningar, elefanter, giraffer, zebror, qvaggor, flere antiloparter samt strutsar m. m. Alla dessa djur finnas ännu, men betydligt reducerade i antal och ersatta med husdjur -- nötboskap, får och hästar --, införda af nybyggarna. Landet hemsökes då och då af gräshoppor, men kreatursegarnas värste fiende är tsetseflugan. Befolkningen består till ett mindretal af hvita, mest boers (ättlingar af de äldre holländske, franske och tyske utvandrarna till Kap) samt i senare tid ditkomna engelsmän, tills. omkr. 120,000; större delen (omkr. 560,000) är infödingar, tillhörande basuto- och betsjuanagrenarna af den stora bantufamiljen. Många af dem hafva tagit tjenst hos de hvite på deras farmer eller arbeta i bergverken, men de fleste lefva ännu i sina stamförbund, mest i de norra och östra distrikten. De fleste hvite tillhöra holländska reformerta kyrkan. I budgeten för 1889 upptogos 17,137 pd för undervisningsväsendet. Ett gymnasium fins i Pretoria, och ett universitet är under bildning. Folkskolornas antal var 1889 omkr. 225. Författningen hvilar på de »trettiotre artiklarna», antagna den 23 Maj 1849, och grundlagen af d. 13 Febr. 1858, men har sedan dess undergått flere förändringar. Lagstiftningsmakten utöfvas af representationen, första och andra »volksraad», hvardera 24 medlemmar, valda för 4 år, den verkställande makten af en för 5 år vald president, biträdd af ett råd, som består af 3 officiella och 2 icke officiella af första volksraad valda medlemmar. I administrativt hänseende är staten delad i 17 distrikt. Statsinkomsterna, för 1890 uppgående till 1,229 mill. pd st., härröra dels från landsförsäljningar, grundräntor, tullar m. m., dels och hufvudsakligen från afgifter af guldgräfvarebolagen. Utgifterna uppgingo s. å. till omkr. 1,5 mill. pd, statsskulden Juli 1891 till 0,27 mill. pd. Hufvudstad är Pretoria, största staden Potchefstroom. Från Lourenco Marques, vid Delagoa-viken, till T:s gräns är en jernväg fullbordad (81 km.), som skall utsträckas till Pretoria och få bibanor till andra vigtiga orter. Telegraflinier äro anlagda till Natal, Oranjefristaten och Kaplandet. -- T. har uppstått af kolonier, hvilka på 1830- och 1840-talen bildades af från Kaplandet utvandrade boers i kafferhöfdingen Mosilikatses rike på andra sidan Vaal. Efter många strider med suluerna och inbördes söndringar, hvarunder kolonisterna voro nära att duka under, erkändes fristaten 1852 af England. Under förevändning att skydda den kristna befolkningen mot suluerna annekterade dock England 1877 kolonien, hvilken ställdes under en engelsk »administratör». Kolonisternas motstånd mot denna annektering och deras hjeltemodiga frihetskamp nödgade britiska regeringen att 1881 återgifva kolonien dess sjelfstyrelse och endast bibehålla protektoratet och ledningen af dess utrikespolitik. Genom en ny konvention 1884 inskränktes ytterligare den britiska suveräniteten, och kolonien återtog sitt ursprungliga namn, »Syd-afrikanska republiken». Under namn af »Nieuwe republiek» bildades 1884 af ett antal boers en fristat i Sululandet (mellan Natal, T. och S:t Luciaviken), men denna införlifvades 1888 med T., sedan den genom öfverenskommelse med Natal uppgifvit sina anspråk på kusten.