Trepanation (Lat. terebratio, borrning), en kirurgisk operation, som består i utsågning (utborrning) af ben, företrädesvis huvudskålens, för att upplyfta ett benstycke, som blifvit intryckt under den omgifvande ytans nivå, eller för att bereda aflopp för samladt var eller blod eller för att aflägsna tumörer eller för att uttaga främmande kroppar, som inträngt i benet (t. ex. gevärskulor o. dyl.). Operationen verkställes medelst ett instrument, som kallas trepan (Grek. trypanon, egentl. borr) och utgöres af en ihålig, i ena änden sågtandad stålcylinder, som kringvrides med ett handtag, fullkomligt liknande de af snickare använda s. k. borrvreden. Med detta instrument utsågas cirkelrunda benskifvor. För att, innan en tillräcklig sågränna bildats, hindra instrumentet från att slinta, får det i början vrida sig omkring en i centrum sittande stålspets (pyramiden), hvilken sedan borttages. En utanpå stålcylindern sittande, ställbar metallring (abaptiston) skyddar mot faran att instrumentet, sedan benet blifvit genomsågadt, plötsligt pressas in i underliggande mjukdelar. Har sjelfva sågningen fortgått tillräckligt djupt, inskrufvas i det af pyramiden bildade hålet en s. k. tirefond [tirfå'ng], en omkr. 2 cm. lång, konisk skruf med kraftigt handtag, hvarefter benbiten lösbrytes. De engelske kirurgerna nyttja ett slags trepan, som kallas trefin (Eng. trephina), och som är försedd med skaft, liknande det på en korkskruf. -- Trepanationens användning är i aftagande. För öppnandet af kranialkaviteten och andra benhålor nyttjar kirurgen numera hällre hammare och mejsel. J. E. J-n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Trepanation
Ämne: Kroppsdelar och medicin · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 666–667 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗