Trier

Trier (Fr. Trèves). 1. Regeringsområde i preussiska Rhenprovinsen, omfattar en areal af 7,183 qvkm., med 712,161 innev. (1890), mest katoliker, och indelas i 13 kretsar. -- 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde, förr äfven i det forna ärkestiftet och kurfurstendömet T. (se nedan), ligger i en förtjusande dal på högra stranden af Mosel och omgifves af vinberg och skogbevuxna höjder. Staden upptager ett stort område, enär de gamla, trädplanterade vallarna omsluta många stora trädgårdar. De äldre stadsdelarna äro trånga och oregelbundna. Antalet innevånare uppgick 1890 till 36,162, alla katoliker, med undantag af omkr. 4,000 protestanter och några hundra judar. Staden är säte för en katolsk biskop samt har gymnasium, realgymnasium, stadsbibliotek (omkr. 100,000 bd och flere dyrbara handskrifter) samt museum af rhenska fornlemningar. T. gör anspråk på att vara den äldsta stad i Tyskland, och ingen annan stad i norra Europa har så många minnen från romaretiden som T. De märkligaste af dessa äro den enligt somliga i 1:sta, enligt andra i 4:de årh. uppförda Porta nigra, en 35 m. lång, 20--30 m. hög och 9 m. djup port af sandstensblock, sammanhållna af jernkrampor utan cement (under medeltiden förvandlad till två kyrkor, den ena öfver den andra, men efter 1817 återställd i sitt ursprungliga skick), vidare basilikan, en tegelbyggnad från 4:de årh., länge ärkebiskopspalats, men sedan 1856 protestantisk kyrka, samt de s. k. romerska baden, sannolikt återstoden af ett kejserligt palats. Straxt utanför staden ligga rester af en amfiteater, som kunde rymma 30,000 åskådare. Det äldsta romareminnet torde vara några pelare i bron öfver Mosel, härrörande från 3:dje årtiondet. Äfven i trakten af T. finnas flere romerska fornlemningar, bl. a. Igelmonumentet (»Heidenthurm»), ett 23 m. högt grafmonument från 2:dra årh., samt mosaikgolf vid Nennig och Fliessem. Till en senare period hör katedralen, enl. Lübke det i hela norden ostridigt vigtigaste minnesmärke från den för-karolingiska epoken. Dess kärna utgöres af en del af en romersk basilika från 4:de årh. I 11:te och 12:te årh. fick byggnaden väsentligen sitt nuv. utseende. Genom en vacker korsgång är den förenad med Liebfrauenkirche (1227--44), en af de intressantaste äldre gotiska kyrkorna i Tyskland. Bland hennes skatter märkes särskildt »den heliga kjorteln», ansedd som Kristi virkade kjortel, enligt den officiella kyrkolegenden funnen jämte Kristi kors af kejsarinnan Helena och af henne skänkt till staden. Omnämnd först i 12:te årh., utställdes kjorteln redan 1512 och väckte Luthers förtrytelse. Följdrikast blef den af biskop Arnoldi 1844 efter långt afbrott föranstaltade utställningen, i det att den framkallade icke blott en liflig literär kontrovers, utan äfven uppkomsten af tysk-katolicismen. Gent emot katolska författares räddningsförsök bevisade Gildemeister och Sybel i sina skrifter: »Der heilige rock zu T. und die zwanzig andern heiligen ungenähte röcke» (1844) och »Die advokaten des trierer rockes» (1845), att reliken är oäkta. En ny utställning af kjorteln anordnades sommaren 1891 och lockade till staden 1,9 mill. främlingar. -- Den romerska staden Colonia Augusta Treverorum anlades sannolikt af kejsar Claudius och vann hastigt en sådan rikedom och vigt, att den i 4:de årh. betecknades som den andra hufvudstaden i riket, ett Rom på andra sidan Alperna. Den blef hufvudstad i Belgica prima och var i 4:de årh. ofta kejserligt residens. Plundrad af Attila 451, eröfrades den af frankerna omkr. 465, förenades med Austrasien och kom 870 till Tyskland. Liksom sin förebild Rom fick T. en ny tid af välstånd och makt såsom säte för kurfursten-ärkebiskopen. Konst och vetenskap omhuldades i klosterskolorna, och ett universitet stiftades 1473, som egde bestånd till 1798. 1794--1814 var T. hufvudstad i franska depart. Sarre. Sedan 1814 har det tillhört Preussen. -- 3. Fordom tyskt ärkebiskopsstift (kurfurstendöme), begränsadt af furstendömet Nassau, ärkestiftet Köln, hertigdömena Luxemburg och Lothringen, kurfurstend. Rhenpfalz, landtgrefsk. Hessen-Rheinfels och grefsk. Katzenelnbogen. Det omfattade en areal af omkr. 8,300 qvkm. med en befolkning af 250--300 tusen pers. Dess suffraganbiskopar voro biskoparna i Metz, Toul och Verdun, efter 1777 äfven de i Nancy och S:t Dié. Ärkebiskopen var till rangen den andre andlige kurfursten i Tyska riket och bar titeln »det heliga romerska rikets genom Gallien och konungariket Arelats ärkekansler och kurfurste». Legenden förlägger stiftets uppkomst till 1:sta årh., men den förste kände biskopen är Agricius, omkr. 314. I 9:de årh. synes det hafva blifvit ärkebiskops-stift. Till de mest framstående ärkebiskoparna hörde Balduin af Luxemburg (1307--54), kejsar Henrik VII:s broder, och Richard af Greiffenklau (1511--31). Den siste ärkebiskopen var Klemens Wenzel af Sachsen (1768--1802). Den del af stiftet, som låg på venstra Rhenstranden, togs af fransmännen 1794, och återstoden sekulariserades 1802 till förmån för fursten af Nassau-Weilburg. Efter Napoleons fall förenades stiftets område med Preussen. Ett nytt biskopsstift bildades 1821, hvars gränser nära sammanfalla med det gamlas, och hvars innehafvare är suffraganbiskop under ärkebiskopen i Köln.