Trym

Trym (Isl. þrymr), Nord. mytol., en herskare bland jättarna och tursarna, lyckades en gång från den sofvande Tor bortstjäla hammaren Mjölne. Den listige Loke uppmanades att taga reda på hvar hammaren fanns. Han begaf sig då till Jättehem och träffade tursadrotten Trym, som tillstod, att han tagit hammaren, hvilken han icke ville återlemna, såvida han ej fick Fröja till maka. Hon afvisade med förakt förslaget att blifva jättens maka. Hemdall rådde då till att Tor, förklädd till Fröja och åtföljd af den såsom kammartärna utstyrde Loke, skulle begifva sig till Tryms boning och söka att med list erhålla hammaren. Tor begaf sig dit, klädd i brudslöja och hufvudkläde, med nycklar i bältet, Brisingakedjan om halsen och stora ädelstenar på bröstet. Han och hans tärna blefvo väl mottagna i Tryms boning, der jättarna voro församlade till festmåltid. Man endast förundrade sig öfver brudens hvassa ögon och stora aptit (Tor förtärde nämligen bl. a. en oxe, åtta laxar och tre tunnor mjöd), men Loke förklarade saken dermed att bruden af längtan att komma till Jättehem ej kunnat sofva eller äta på åtta dagar. Slutligen frambärs Mjölne och lades i brudens knä; men, när Tor väl fått hammaren i sin hand, reste han sig samt krossade Trym och hela den församlade jätteflocken. Denna tilldragelse skildras i en af den äldre eddans skönaste sånger »Trymsqvädet» (Þrymskviða). Dikten går igen under allahanda förändringar i medeltidens kämpavisor. I dessa visor har Tor namnet Tord af Hafsgård, Tore-Kall, Tore-kar(l). Tursadrotten Trym kallas Trolle-Tram eller »tossegrefven». Loke kallas Locke Leve eller Lejeman. Fröja benämnes jungfru Fridlefsborg eller Fröjenborg o. s. v. Allt visar, att sägnen var mycket bekant i alla de nordiska landen. Th. W.