Tsad

Tsad, Tsade l. Tsjad (»stort vatten», på Bornuspråket; Arab. Bahr es-Salam), största insjön i Sudan i Afrika, mellan 12 1/2 och 14 1/2° n. br. samt 13° och 15° ö. lgd fr. Greenw., omgifven i n. ö. af Kanem, i v. af Bornu, i s. af Bornu och Bagirmi. Enär stränderna vexla efter vattenståndet, kan ytvidden endast approximativt beräknas till 27,000 qvkm., djupet till 2--5 m. och höjden öfver hafvet till 244 m. Medan sjön under den torra årstiden krymper ihop utomordentligt, sväller den upp under de tropiska regnen och förorsakar ofta öfversvämningar, som tillintetgöra byar och städer vid dess stränder. Hela omgifningen består af alluviala bildningar. Vattnet är grumligt, sött och ganska rikt på infusorier och fisk samt flerestädes betäckt med vattenväxter. Större delen af sjön är egentligen kärr med kanaler och små öar; endast vid Sjaris mynning finnes öppet, rent vatten. De sumpiga och delvis skogbevuxna stränderna hysa ett ytterst rikt djurlif. Då sjön tillräckligt minskas genom afdunstning, har den intet aflopp, men mottager deremot flere tillflöden med utomordentligt ringa fall, hvilka delvis uttorka, men under regntiden svälla ut till majestätiska strömmar. Från v. kommer genom Bornu den nära 900 km. långa Komadugu-Waube, från s. Jaloe och Lebai och från s. ö. det största tillflödet, Sjari, af hvars många, föga kända bifloder Bahr es-Salamat från Marrabergen i Darfur är en af de största. En af dess bifloder, Logon, har tydligen en gång genom Mayo-Kebbis dal flutit till Nigers biflod Binue, och förbindelsen dem emellan är ej ännu alldeles upphäfd. Genom kanalisering af Mayo-Kebbi skulle Binue och Sjari komma i permanent förbindelse med hvarandra, i hvilket fall Nigers flodsystem skulle bilda en segelbar vattenväg från Guinea-viken till Bagirmi och T. Sjön T. är måhända den af Ptolemaios omnämnda periodiskt uppsvällande Nubasjön. Under medeltiden omtalas den af Abulfeda under namnet Kuarsjön. Engelsmännen Clapperton, Denham och Oudney (på 1820-talet) voro de första européer, som sågo sjön.