Sida 441
Tränsa ...
Gesammelte beiträge zur pathologischen anatomie des ohres (1883). R. T-dt.
Tröndalagen (Fornn. Throendalög) kallades fordom med ett gemensamt namn åtta fylken (motsvarande i det närmaste nuv. Trondhjems stift), som omgåfvo Trondhjemsfjorden och hade sin gemensamma tingsplats på halfön Frosten, n. ö. om staden Nidaros (Throndhjem). Under Norges äldre medeltid var T. landets i politiskt afseende vigtigaste del. Inom T., på Örething (vid Nidelfvens mynning), utropades konungarna och fingo konunganamn.
Trönninge, socken i Hallands län, Tönnersjö härad. Areal 1,200 har. 515 innev. (1890). Annex till Snöstorp, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Trönö, socken i Gefleborgs län, Södra Helsinglands Östra tingslag. Areal 17,496 har. 1,578 innev. (1890). Annex till Norrala, Upsala stift, Helsinglands Östra kontrakt.
Tröskaren. Se Alopecias.
Tröske. Se Rhamnus och Torsk.
Tröskning, säds och andra fröns frigörande från halm och agnar medelst handredskap eller maskiner. Ett gammalt tröskningssätt, som ännu är användt i södra och östra Europa samt i Syd-Amerika, är att låta säden trampas af hästar. Den till senare tid allmänt begagnade slagan består af en »släng» (vanligen ett stycke af en ung ekstam med rothalsen qvarsittande), som med en rem af läder eller ålskinn är fäst vid skaftet (af björk). Arbetaren svänger slagan öfver sitt hufvud och låter slängen träffa den på loggolfvet utbredda säden. På större gårdar användas numera vanligen tröskverk. De vigtigaste delarna af ett tröskverk äro trumman (slagtunnan), hvilken utgöres af en liggande cylinder, och manteln eller »skon», som täcker nära hälften af trummans omfång, så att endast ett litet mellanrum finnes mellan dem. Trumman, som bringas i snabb rotering kring sin axel (800--1,400 slag i minuten), fattar derunder den i maskinen inmatade säden och slår den mot manteln, hvarvid kornen slås ut ur axen. Manteln är ställbar för olika sädesslag o. s. v. Man skiljer mellan slagtröskverk, hvilka hafva trumman och manteln besatta med 4--8 längsgående slaglister (skenor), som äro släta eller refflade, och stifttröskverk, i hvilka snedt sittande (5 cm. långa) stift af smidesjern skjuta ut å trumman och manteln. Slagtröskverken uppfunnos i Skotland omkr. 1800, stifttröskverken af amerikanen S. Turner 1831 (i Europa infördes de 1860 af Moffit). De senare erfordra mindre drifkraft än slagtröskverken, men tröska ej lika rent, utom vid stor hastighet, då de dock sönderslita halmen. I stifttröskverk inmatas säden alltid på längden med toppen före, å många slagtröskverk deremot på tvären. Dessa senare kallas »långhalmsverk», emedan deras trumma är minst lika lång som halmen. På större tröskverk finnes »halmskakare», en vanligen uppåt sluttande låda med botten af rörliga längsbalkar, hvilka genomsläppa korn och agnar, men lyfta halmen framåt. Enkla tröskverk dragas för hand (dessa tillhöra alltid stiftsystemet) eller med »vandring», hvaremot ångmaskin vanligen brukas till större, kombinerade tröskmaskiner, som fullständigt rensa och sortera säden, efter kornens storlek, i 4--5 olika sorter, genom fläkt, såll och sorterare med jerntrådsspiral (jfr Sädesrensningsmaskiner). -- Med slaga medhinnes 1 tunna i timmen, med små handtröskverk 2 t:nr, med tröskverk för häst- eller oxvandring 5--10 t:nr, med fullständigt rensande verk för ånga ända till 20 t:nr i timmen. Tröskverken tröska bättre och renare än slagan, men sönderslå halmen mera och kunna äfven skada kornen, så att de blifva otjenliga till sådd.
Tröst, Sven, psevdonym för skalden K. J. G. Snoilsky.
Tsad, Tsade l. Tsjad (»stort vatten», på Bornuspråket; Arab. Bahr es-Salam), största insjön i Sudan i Afrika, mellan 12 1/2 och 14 1/2° n. br. samt 13° och 15° ö. lgd fr. Greenw., omgifven i n. ö. af Kanem, i v. af Bornu, i s. af Bornu och Bagirmi. Enär stränderna vexla efter vattenståndet, kan ytvidden endast approximativt beräknas till 27,000 qvkm., djupet till 2--5 m. och höjden öfver hafvet till 244 m. Medan sjön under den torra årstiden krymper ihop utomordentligt, sväller den upp under de tropiska regnen och förorsakar ofta öfversvämningar, som tillintetgöra byar och städer vid dess stränder. Hela omgifningen består af alluviala bildningar. Vattnet är grumligt, sött och ganska rikt på infusorier och fisk samt flerestädes betäckt med vattenväxter. Större delen af sjön är egentligen kärr med kanaler och små öar; endast vid Sjaris mynning finnes öppet, rent vatten. De sumpiga och delvis skogbevuxna stränderna hysa ett ytterst rikt djurlif. Då sjön tillräckligt minskas genom afdunstning, har den intet aflopp, men mottager deremot flere tillflöden med utomordentligt ringa fall, hvilka delvis uttorka, men under regntiden svälla ut till majestätiska strömmar. Från v. kommer genom Bornu den nära 900 km. långa Komadugu-Waube, från s. Jaloe och Lebai och från s. ö. det största tillflödet, Sjari, af hvars många, föga kända bifloder Bahr es-Salamat från Marrabergen i Darfur är en af de största. En af dess bifloder, Logon, har tydligen en gång genom Mayo-Kebbis dal flutit till Nigers biflod Binue, och förbindelsen dem emellan är ej ännu alldeles upphäfd. Genom kanalisering af Mayo-Kebbi skulle Binue och Sjari komma i permanent förbindelse med hvarandra, i hvilket fall Nigers flodsystem skulle bilda en segelbar vattenväg från Guinea-viken till Bagirmi och T. Sjön T. är måhända den af Ptolemaios omnämnda periodiskt uppsvällande Nubasjön. Under medeltiden omtalas den af Abulfeda under namnet Kuarsjön. Engelsmännen Clapperton, Denham och Oudney (på 1820-talet) voro de första européer, som sågo sjön.
Tsana (Tana l. Dembea), en af berg omgifven sjö i Abessiniens högland på en höjd af 1,859 m. Den är 80 km. lång i n. och s., 60 km. bred och har en areal af omkr. 4,000 qvkm. Utom ett stort antal mindre tillflöden mottager den från s. Abai, som i s. ö. åter lemnar sjön och längre ned får namnet Bahr
Källa: Project Runeberg ·
