Sida 442
Tränsa ...
el-asrak (Blå floden). Sjön har flere öar af basalt; den största är Deg. Vid stränderna finnas flere varma källor.
Tsar (R. tsarj; P. car, uttal, tsar; äldre form czar), konung, herskare. Under medeltiden tillade ryssarna titeln tsar (af Lat. caesar, kejsare) först kejsaren i Bysans, sedermera äfven de mongoliske herskarna (kanerna) för att beteckna deras höga, suveräna maktställning, medan ryssarnas egna herskare benämndes »furstar» eller »storfurstar». Men sedan Konstantinopel kommit i turkarnas händer och Ryssland skakat af sig tatarväldet, betraktade sig den ryske storfursten af både politiska och kyrkliga skäl såsom jämngod med »tsarerna», och Ivan IV (se denne) antog 1547 titeln tsar, som 1561 bekräftades af patriarken i Konstantinopel och sedermera var den officiella titeln på Rysslands herskare t. o. m. 1721, då Peter den store efter sina segrar öfver svenskarna antog titeln imperator (kejsare). Ryska folket benämner dock ännu sin herskare af gammal vana tsar (i dagligt tal vanligen gosudarj, herre), och benämningen tsar ingår fortfarande officielt vid sidan af ordet imperator i den ryske regentens »stora titel» i hans egenskap af »tsar» öfver de forna storfurste-, sedermera tsardömena Moskva, Kiev, Vladimir, de forna tatariska rikena Kazan, Astrachan, Sibirien och Taurien (Krim) samt af konung i Polen. Uttrycket »den hvite tsaren» (R. bjelij tsarj) härrör från mongoltiden och betecknar oafhängig, ej tributpligtig herskare. -- Tsarevitj, kunglig, kejserlig prins. -- Tsarevna, kunglig, kejserlig prinsessa. -- Tsarina, tsarens gemål. -- Tsesarevitj, ryske tronföljaren (kronprinsen), tsesarevna, hans gemål.
Tsarev, stad i ryska guvern. Astrachan, vid Achtuba, en biflod till Volga. Omkr. 7,000 innev. T. ligger i närheten af ruinerna af Saraj, kanernas i Gyllene horden residens, och har i Nov. en stor årsmarknad.
Tsarevitj och tsarevna. Se Tsar.
Tsargrad (»kejsarestaden»), ryska namnet på Konstantinopel.
Tsaritsyn, stad i ryska guvern. Saratov, på högra stranden af nedre Volga, der denna gör en tvär vändning mot s. ö., endast 65 km. från Don. Staden har omkr. 32,000 bofasta innev. Befolkningens antal är betydligt större om sommaren, då en massa lösa arbetare strömmar dit. T. är ändpunkt för den jernvägslinie, som börjar vid Riga, och som skär alla hufvudlinier, hvilka utgå från Moskva söderut. Derifrån utgår ock en jernvägslinie till Kalatj vid Don, der varor från Azovska sjön omlastas och transporteras per jernväg till T. för att derifrån sändas till olika delar af Ryssland. Staden drifver liflig handel med trävaror, spanmål, fisk och frukt, nafta och salt; äfven fisket på platsen är betydande. -- T. anlades i 16:de årh. och befästes i det 17:de med en stark vall jämte graf, af hvilken lemningar ännu äro synliga.
Tsaritsyno, kejserligt lustslott, vid en sjö, 12 km. s. om Moskva, med hvilken stad det är förenadt genom jernväg. Det anlades af Potemkin för kejsarinnan Katarina II i storartad stil, men har aldrig blifvit fullbordadt.
Tsarkolokol. Se Kolokol.
Tsarskoje Selo (»tsarbyn»), kejserligt lustslott och sommarresidens, 25 km. s. ö. om Petersburg, uppstod af en liten anläggning, som Peter den store der gjorde för sig och sin gemål. Der låg först en finsk by, Saari-mois,-hvars russifierade namn, Sarskoja, 1716 förändrades till Tsarskoje. Elisabet uppförde det nuv. präktiga slottet, som Katarina II prydde på det dyrbaraste sätt. Berömdt är det af Cameron byggda, tillstötande marmorgalleriet, i två våningar. Ett nytt, af Alexander I i enkel stil bygdt palats nyttjas som kejsarefamiljens sommarresidens. Parken är en af de vackraste kring Petersburg. -- Den i slottets närhet anlagda staden Tsarskoje-Selo, som genom jernväg (den första ryska, 1838) står I förbindelse med lustslottet Pavlovsk och med Petersburg, har omkr. 15,000 innev., en skjutskola för officerare och en arsenal, som innehåller åtskilliga krigsreliker af Frans I, Henrik. IV, Napoleon I och turkiska sultaner. Vid T.-S. hållas årligen storartade fältöfningar.
Tschad. Se Tsad.
Tsehaggeny [-ni'], Charles Philogène, belgisk målare, f. i Bruxelles 1815, lärjunge af Verboeckhoven, vände sig till framställning af hästar såsom hufvudföremål i sina genre- och landskapsstycken. I England uppehöll han sig i två år och sysselsatte sig mest med att måla hästporträtt. Sedermera utförde han i Bruxelles många arbeten, såsom Episod från slagfältet, Djurläkaren, Snällpost i Ardennerna (i Bruxelles' museum), Hofslagareverkstad och Postvagn, fastkörd i snö.
Tschaikowsky. Se Tjajkovskij.
Tschebischew. Se Tjebisjev.
Tschecher. Se Tsjecher.
Tscheduba. Se Cheduba.
Tscheljuskin. Se Tjeljuskin.
Tscheremisserna. Se Tjeremisserna.
Tscherepowez. Se Tjerepovez.
Tscherkask. Se Novo-Tjerkask.
Tseherkaski. Se Tjerkaskij.
Tscherkassy. Se Tjerkassi.
Tscherkesserna. Se Tjerkesserna.
Tsehermak, Gustav, österrikisk mineralog, f. 1836 nära Olmütz, blef 1861 privatdocent i Wien och antogs 1862 till kustos vid hof-mineraliekabinettet derst., var denna samlings föreståndare 1868--77, utnämndes 1868 till e. o. och 1873 till ordinarie professor vid universitetet i Wien, invaldes 1875 i dervarande vetenskapsakademi och fick 1878 hofråds titel. T. har i vetenskapligt ändamål berest en stor del af Europa. I afhandlingar af mineralogiskt och kristallografiskt innehåll har han ordnat och belyst så vigtiga grupper som fältspat (1864), hornblende och augit (1872), glimmer (1877--78) och klorit (1890--91). Bland hans utgifna arbeten märkas för öfrigt Die porphyrgesteine Österreichs (1869, prisbelönt), en större Lehrbuch der mineralogie (1881--83, 3:dje uppl. 1888) och Die mikroskopische beschaffenheit der meteoriten (1883--85), ett stort illustreradt verk.
Källa: Project Runeberg ·
