Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Tugra

Ämne: Orientaliska och muslimska titlar · Titlar och ämbeten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 894–895 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Tugra (dugra, dogra, thogra), i Turk. vanligen uttaladt tu'ra (af Pers. tugra, »kungasignet»), den regerande sultanens namnchiffer på mynt, öfver portar af offentliga byggnader, öfverst på officiella handlingar, fermaner, diplom o. s. v. Tugran har följande på arabiska affattade lydelse: »Sultan (N. N.), son af Sultan (N. N.), den ständigt segerrike», och den yttre bokstafsformen anordnas så, att hvarje tugra, oberoende af de vexlande namnen, alltid har nästan samma identiska utseende för ögat. Enligt sägen skall nämligen detta egendomliga utseende, som gör bokstäfverna nästan oigenkänliga, hafva uppkommit deraf att Murad I (1359--89), som ej kunde skrifva, doppade sina fem fingrar i bläck och tryckte dem på papperet, hvarefter detta aftryck blef tugrans fastställda yttre form. -- Tugra-orden stiftades 1827 af sultan Mahmud II till minne af janitsjarernas utrotande. Ordenstecknet utgöres af en gyllene medaljong med tugratecknet i briljanter. H. A.