Tunika, Lat. tunica, var hos grekerna (den kallades af dem chiton) och romarna ett inre plagg, motsvarande till bruket en skjorta, till formen en tröja eller en blus. Den var vanligen af ylle och bestod af två hopsydda delar, ett bröststycke och ett ryggstycke, samt saknade i regeln ärmar eller hade sådana blott för öfverarmarna. Den omgjordades vid höfterna och räckte ungefär till knäna (fig. 1.). Af tunikan förekommo dock flere slag. Sådana med långa ärmar och fotsida började användas i republikens senare tid, men betraktades då såsom tecken på veklighet. Särskildt omtalas tunikor med bredt och tunikor med smalt bräm (clavus); de förra hörde till senatorernas, de senare till riddarnas drägt. Dessa bräm voro anbragta i purpurfärg, det breda vertikalt midt
Fig. 1. Fig. 2.
på bröstet, det smala i två parallella ränder till höger och venster på bröstet. Tunikan brukades ensam, d. v. s. utan toga, i hemmet samt af arbetare och handtverkare vid deras förrättningar och äfven eljest i hvardagslag. Chiton och himation (pallium), tunica och toga, bildade den frie grekens och romarens fullständiga drägt (fig. 2; jfr Drägt). Senare användes allmänt jämväl en inre tunika under den nu beskrifna. Qvinnorna buro öfver denna inre tunika ett särskildt plagg, äfven det en sorts tunika, som kallades stola, samt var fotsid, med ärmar för öfverarmarna och försedd med en instita, enligt den vanliga åsigten ett slags bräm eller garnering vid nedre kanten. Från denna sistnämnda tunika har man lånat benämningen tunik (Fr. tunique) för den öfverklädning, som utgör en beståndsdel af den moderna fruntimmersdrägten. Jfr Drägt, sp. 1,486--88 och 1,499. R. Tdh.