Ulpianus

Ulpianus, Domitius, romersk rättslärd från Tyrus, uppträdde först under Septimius Severus samt egnade sig med ifver och kraft åt juridisk forskning och författareskap. Under Alexander Severus, hvilkens förmyndare han varit, nådde han en högst inflytelserik ställning och blef slutligen befälhafvare för det pretorianska gardet. Den stränga krigstukt, som han i denna egenskap utöfvade, ådrog honom soldaternas missnöje och hat, för hvilket han år 228 föll offer. De förnämsta af hans många arbeten voro Ad edictum (en framställning af pretorialrätten, i 83 böcker) och Ad Sabinum (en framställning af civilrätten, i 51 böcker). Han var utmärkt genom klarhet och skärpa i omdömet och stor framställningskonst. Af hans skrifter, hvilka i ganska väsentlig mån ingått i Justinianus' »Pandectae», finnas endast fragment i behåll. R. Tdh.