Sida 659
Ullträd ...
A. Sparre) såsom chef för Sjöförsvarsdepartementet och utnämndes s. å. till konteramiral. Den 30 Dec. 1857 nedlade U. sitt statsrådsämbete. Han dog d. 9 Sept. 1859. U. var ledamot af Örlogsmannasällskapet i Karlskrona (1827; hedersled, sedan 1852) och af Krigsvetenskapsakademien (1851). J. N.
Ulodendron Rhode, bot. paleont., till lycopodiacéernas familj hörande fossila stammar eller grenar inom stenkolsperiodens aflagringar, utmärkta derigenom att de jämte bladärren förete i tvänne längsgående rader ställda ärr af annat slag under form af stora, runda urgröpningar. På grund af dessa upptog man till en början Ulodendron såsom ett särskildt slägte, men en noggrannare undersökning af bladärren har ådagalagt, att dessa öfverensstämma än med bladärren af vissa Lepidodenron-arter, än med arter af Sigillaria eller af ännu ett tredje slägte, Bothrodendron. Ulodendron är sålunda intet annat än sådana grenar af något af dessa slägten, som uppburit ett särskildt slags organ, hvilka vid sitt affallande qvarlemnat de stora ärren. Om dessa organs beskaffenhet äro meningarna ännu delade, men man anser i allmänhet, att de varit fruktsättningar, hvilket äfven i några fall lär direkt kunnat påvisas. A. G. N.
Ulosjenie zakonov, R. (»lagsamling»). Se Ryssland, sp. 177 och 1563.
Ulothricaceae. Se Ulothrix.
Ulothrix Kützing (af Grek. oulos, krusig, och thrix, hår), bot., ett slägte, som bildar typen för en egen familj, Ulotrichaceae, hörande till ordn. Confervoideae bland algerna. Bålen består normalt af en enkel, ogrenad celltråd. Undantagsvis bildas en af ett enkelt lager celler bestående, ytformigt utbredd bål, såsom hos de former, hvilka äro beskrifna som särskilda slägten och förda till Ulvaceae under namnen Schizomeris och Praesiola. Hos Ulothrix förekommer dels könlös (neutral) förökning genom 3 slags förökningsceller: zoosporer, akineter och aplanosporer, dels könlig fortplantning genom kopulation af gameter. Zoosporer (svärmsporer) bildas i algtrådens celler (zoosporangier), alltid 2 i hvarje särskild cell; de äro försedda med 1, 2 eller 4 svängtrådar. Akineter bildas af vegetativa celler genom väggens förtjockning, aplanosporer genom ett slags föryngringsprocess af en gammal cell, i det att dess innehåll sammandrager sig, tränger ut genom cellväggen, svärmar först fritt, men fäster sig snart vid ett underlag, omgifver sig med en ny membran och utväxer till en ny alg. Gameterna (af Grek. gamos, gifte) alstras åter till ett antal af 16 i hvarje cell i andra trådar. De uttränga samt simma omkring med tillhjelp af 2 svängtrådar någon tid, hvarefter de parvis förenas (»kopulera») och sammansmälta till en orörlig s. k. zygote, som sedan vid sin groning i de derunder bildade cellerna alstrar svärmsporer (ett slags generationsvexling), som växa ut till ulothrixtrådar. En gamet kan äfven gro utan kopulation. Förökningen och fortplantningen hos denna alg förete sålunda en märkvärdig omvexling. Flere arter äro beskrifna, bland hvilka U. zonata Kütz. är mycket allmän i rinnande sötvatten. O. T. S.
Ulpianus, Domitius, romersk rättslärd från Tyrus, uppträdde först under Septimius Severus samt egnade sig med ifver och kraft åt juridisk forskning och författareskap. Under Alexander Severus, hvilkens förmyndare han varit, nådde han en högst inflytelserik ställning och blef slutligen befälhafvare för det pretorianska gardet. Den stränga krigstukt, som han i denna egenskap utöfvade, ådrog honom soldaternas missnöje och hat, för hvilket han år 228 föll offer. De förnämsta af hans många arbeten voro Ad edictum (en framställning af pretorialrätten, i 83 böcker) och Ad Sabinum (en framställning af civilrätten, i 51 böcker). Han var utmärkt genom klarhet och skärpa i omdömet och stor framställningskonst. Af hans skrifter, hvilka i ganska väsentlig mån ingått i Justinianus' »Pandectae», finnas endast fragment i behåll. R. Tdh.
Ulricehamn, gammal uppstad i Vestergötland, Elfsborgs län, vid sjön Åsundens nordöstra strand. Med den vackra sjön nedanför och skogklädda höjder, skilda af leende dalar, rundtomkring, har den lilla staden sin förnämsta märkvärdighet i sitt ovanligt vackra läge. Byggnader af betydenhet finnas icke. Stadsområdet, 861 har förutom vatten, är satt till 5 1/4 mtl. 1,190 innev. (1890). Taxeringsvärdet å fast egendom uppgick 1891 till 1,377,000 kr., hvaraf 361,300 kr. för jordbruksfastighet. Stadens tillgångar upptogos 1891 till 239,929 kr. och skulderna till 165,060 kr. För hvarje krona bevillning utdebiterades icke mindre än kr. 7,41 för kommunala behof. År 1890 funnos i U. 17 handlande (med 25 biträden), 20 handtverkare (med 33 arbetare) samt 2 fabriker (med 15 arbetare och 52,000 kr. tillverkningsvärde). I stadens närmaste granskap har på senare tid anordnats ett redan väl ansedt sanatorium. Penninginrättningar äro en sparbank, afdelningskontor af Borås och Vänersborgs enskilda banker samt Ulricehamns folkbank. En enklassig pedagogi finnes, men kommer att indragas 1893. 1 gång i veckan utkommer »Ulricehamns tidning». Genom jernväg står U. i förbindelse med Vartofta station å södra stambanan, och på Åsunden underhålles ångbåtstrafik mellan staden och Limareds jernvägsstation vid sjöns södra ände. Med sina annex, Timmele, Brunn och Vist, bildar U. ett regalt pastorat i Skara stift, Redvägs kontrakt. Vid riksdagsmannaval till Andra kammaren är staden förenad med Borås och Alingsås till en valkrets. På den plats, der U. nu ligger, var redan under medeltiden ett stadssamhälle, med namnet Bagasund, senare Bogesund (se d. o.), hvilket namn 1741 utbyttes mot U., till drottning Ulrika Elonoras ära. A. G.
Ulrich, Axel Sigfrid, sjukgymnast, född i Stockholm d. 15 Febr. 1826, blef 1849 underlöjtnant och 1855 löjtnant vid Andra lifgrenadier-regementet samt genomgick 1851--52 Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm. Han utöfvade sedan sjukgymnastisk verksamhet i hufvudstaden och upprättade 1854, i förening med T. J. Hartelius, en anstalt för pedagogisk,
Källa: Project Runeberg ·
