Ulricehamn

Ulricehamn, gammal uppstad i Vestergötland, Elfsborgs län, vid sjön Åsundens nordöstra strand. Med den vackra sjön nedanför och skogklädda höjder, skilda af leende dalar, rundtomkring, har den lilla staden sin förnämsta märkvärdighet i sitt ovanligt vackra läge. Byggnader af betydenhet finnas icke. Stadsområdet, 861 har förutom vatten, är satt till 5 1/4 mtl. 1,190 innev. (1890). Taxeringsvärdet å fast egendom uppgick 1891 till 1,377,000 kr., hvaraf 361,300 kr. för jordbruksfastighet. Stadens tillgångar upptogos 1891 till 239,929 kr. och skulderna till 165,060 kr. För hvarje krona bevillning utdebiterades icke mindre än kr. 7,41 för kommunala behof. År 1890 funnos i U. 17 handlande (med 25 biträden), 20 handtverkare (med 33 arbetare) samt 2 fabriker (med 15 arbetare och 52,000 kr. tillverkningsvärde). I stadens närmaste granskap har på senare tid anordnats ett redan väl ansedt sanatorium. Penninginrättningar äro en sparbank, afdelningskontor af Borås och Vänersborgs enskilda banker samt Ulricehamns folkbank. En enklassig pedagogi finnes, men kommer att indragas 1893. 1 gång i veckan utkommer »Ulricehamns tidning». Genom jernväg står U. i förbindelse med Vartofta station å södra stambanan, och på Åsunden underhålles ångbåtstrafik mellan staden och Limareds jernvägsstation vid sjöns södra ände. Med sina annex, Timmele, Brunn och Vist, bildar U. ett regalt pastorat i Skara stift, Redvägs kontrakt. Vid riksdagsmannaval till Andra kammaren är staden förenad med Borås och Alingsås till en valkrets. På den plats, der U. nu ligger, var redan under medeltiden ett stadssamhälle, med namnet Bagasund, senare Bogesund (se d. o.), hvilket namn 1741 utbyttes mot U., till drottning Ulrika Elonoras ära. A. G.