Upsala slott

Upsala slott. Grundstenen till slottet lades 1548 på den höga sandåsen straxt s. om staden, och enligt en inskrift öfver den för länge sedan förstörda norra slottsporten började arbetet på slottsbyggnaden 1549. Tegel till byggnaden togs från de 1542 af brända Vårfru- och S. Perskyrkorna, och arbetet leddes af en italiensk byggmästare. År 1557 var södra sidan färdig, men efter Gustaf Vasas bortgång torde arbetet någon tid hafva afstannat, emedan Erik XIV 1567 påbjöd dess fortsättande. År 1572 tog byggnaden stor skada genom stadens brand, så att en reparation blef nödvändig. Johan III lät iståndsätta det skadade och påskyndade slottsbyggnadens fortsättning. År 1579 fick slottsbefallningsmannen, som var den beryktade Filip Kern, i uppdrag att inreda rummen med tak och golf. Östra delen af slottet uppfördes af Karl IX; och 1649, vid hvilken tid slottet var så förfallet, att man tänkte på att alldeles nedrifva det och bygga ett nytt, utfärdade Kristina en skrifvelse, att det skulle utvidgas och beqvämare indelas samt prydas med kostliga tapeter, bord, sängar, målningar och mera, som pröfvades tjenligt. Slottet hade då tre rundlar med hvar sitt torn och fick en särdeles prydlig inredning. I södra delen af byggnaden gjordes en stor rikssal, hvars väggar pryddes af förgyllda gipsfigurer, och bredvid denna sal tillreddes en vacker kyrka. I samma flygel anordnades också en studerkammare åt drottningen. I Jan. 1651, då man höll på att elda till drottningens ankomst, kom elden lös och förstörde nära hälften af södra tornet, men 1664 inberättade landshöfdingen, att denna skada var reparerad. Flere af slottets reparationer leddes af O. Rudbeck; 1662 lät han förbättra en gammal vattenledning till slottet, och 1665 erhöll han i uppdrag att anlägga en stor trädgård derstädes. Natten mellan d. 16 och 17 Maj 1702, då en förfärlig eldsvåda hemsökte Upsala, nedbrann hela slottsbyggnaden. Som man ansåg, att dess ruiner ej vidare kunde repareras, utan alldeles måste nedrifvas, gaf regeringen 1706 tillstånd att taga tegel ur de gamla murarna till uppbyggande af ett hospital i Upsala, och 1728 utfärdades en befallning att murarna skulle nedrifvas och teglet användas till slottsbyggnaden i Stockholm. På detta sätt försvunno vestra tornet och nära halfva södra flygeln. Hvad som fanns qvar fick stå och förfalla, tills arfprinsen Adolf Fredrik vid ett besök i Upsala 1744 beslöt att sätta slottet i stånd. Ritning uppgjordes af C. Hårleman, och arbetet, hvartill Adolf Fredrik försköt kostnaden under fem års tid, bedrefs i början med sådan fart, att hela längdpartiet mellan norra och sydöstra rundlarna var under tak 1745. Från 1749 anslogo ständerna medel till slottsbyggnadens fortsättande, hvilka utgingo ända till 1762, då sydöstra rundeln uppförts till två våningars höjd. Denna reparation gjorde dock betydliga förändringar i slottets ursprungliga indelning. Åren 1815--20 uppfördes under landshöfdingen B. W. Focks tid södra tornet, eller östra rundeln efter äldre uttryckssätt, hvarefter norra flygeln, som begagnats till fängelse, alldeles nedrefs. Den återstående bastionen kallas vanligen »styrbiskop». På denna ruin står en klockstapel, hvari ringes hvarje morgon kl. 6 och hvarje afton kl. 9 med en välljudande klocka, hvilken traditionen länge hänfört till drottning Kristinas tid, men som enligt en nyligen gjord upptäckt befunnits hafva blifvit gjuten på bekostnad af drottning Gunilla 1588. Den södra bastionen är ombildad till ett grönskande kulle, som erbjuder en vidsträckt utsigt. Slottet begagnas nu som länsresidens. Inga spår finnas qvar af dess forna dyrbara utrustning. De öfre våningarna stå ännu oinredda, utan golf och innantak. Slottsgården, der den stora reservoaren för nuvarande vattenledningen -- liksom fordom för den af O. Rudbeck anlagda -- har sin plats, prydes af trädplanteringar samt en af Fogelberg modellerad och af landshöfding Fock bekostad kolossal bröstbild af Gustaf Vasa, som aftäcktes 1827. -r-