Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia), stapelstad i Upland, med säte för ärkebiskopen, landshöfdingen i Upsala län och chefsämbetet för Uplands regemente samt rikets äldsta universitet, är beläget på båda stränderna af Fyrisån, 8 km. ofvanför dess utlopp i Mälareviken Ekoln, nedanför och delvis äfven på den rullstensås, som sträcker sig utmed åns vestra sida. Staden ligger 66 km. från Stockholm, 114 km. från Gefle, 62 km. från Sala och 81 km. från Norrtelge. Genom Norra stambanan samt Upsala--Gefle--Ockelbo- och Upsala--Lenna--Norrtelge-jernvägarna, hvilka alla ega gemensam station, står U. i förbindelse med det svenska jernvägsnätet. Under seglationstiden har staden daglig ångbåtskommunikation med Stockholm. Marknader hållas tre gånger om året: i Februari (Distingen, se d. o.), Juni och Oktober. Stadens område är 1,542 har, satt till 40 1/2 mtl. Taxeringsvärdet af fast egendom och jordbruksfastighet var 1891 något öfver 36 mill. kr. (deraf statens 699,400 kr. samt menigheters och undervisningsverks 5,687,200 kr.).
Öster om ån ligga stadsdelarna Svartbäcken och Kungsängen; vester om ån ligga Fjerdingen och Luthagen, den yngsta stadsdelen (troligen uppkallad efter teol. professor O. Luth, d. 1580), som började bebyggas under förra hälften af 1870-talet. (Luthagen är skatteaugment under Åby rusthåll, Vaksala socken, sedermera skatteköpt, och utgör en årlig ränta till rusthållet af 181 kr. 33 öre. En del af kommunalutskylderna går till Bondkyrkoförsamlingen, som den tillhörde till 1881.) Hela stadens ytinnehåll är 375 har, hvaraf gamla staden omfattar 103, nya stadsdelarna 265 och 7 har utgöras af vatten. Öfver Fyris-ån gå 4 körbroar: Dombron (af sten, byggd 1476), ö. om domkyrkan, Nybron, (af sten, förnyad 1788), som sammanbinder de båda ågatorna i Drottninggatans linie, Islandsbron (af trä, färdig 1841) mellan Islandet och södra Fjerdingen, samt en hängbro af jern, den s. k. Jernbron, mellan norra Fjerdingen och Svartbäcken (den upplåts för trafik 1847). Dessutom finnas tvänne gångbroar (»Vestgötaspången» och »Svartbäcks-spången»). Staden är i sitt närvarande skick ganska regelbunden, med undantag af trakten omkring domkyrkan. Öster om ån är staden rektangulär och midt i denna rektangel ligger Stora torget med de derifrån rätvinkligt utgående hufvudgatorna: Svartbäcksgatan åt n., Kungsängsgatan åt s., Vaksalagatan åt ö. och Drottninggatan åt v. På vestra sidan om ån ligger botaniska trädgården (se Upsala universitet) i närrheten af det på sandåsen högt liggande slottet. Vid slottet finnas planteringar, och från detsamma sträcker sig en lång allé söderut ända till den så kallade kungsparken. Bredvid botaniska trädgården, bakom bibliotekshuset, dets. k. Carolina rediviva, hvilket bildar fonden för Drottninggatan, ligger Karolinaparken (ursprungligen en åkervret, som enligt K. M:ts bifall till magistratens hemställan 1805 inrättades till promenadplats). Bredvid Karolinaparken ligger stadens kyrkogård. Dennas ursprungliga område skänktes 1671 af prof. O. Verelius till begrafningsplats för de fattige i helgeandshuset (hospitalet). Den blef stadens begrafningsplats 1794, då begrafning i och omkring domkyrkan upphörde. Kyrkogården har flere gånger blifvit utvidgad samt prydes nu af vackra, skuggrika alléer och många framstående personers minnesvårdar. (Se S. A. Hägg: »Beskrifning öfver Upsala kyrkogård», 1886.) Från Karolinabacken och till Trefaldighets- l. Bondkyrkan sträcker sig promenadplatsen Odinslund (anlagd i midten af 1760-talet af borgströmianske professorn J. Lostbom), stadens äldsta öppna promenadplats, men såsom sådan mindre lämplig ända till 1832, då Karl XIV Johan dermed förenade bondkyrkogården samt lät planera alltsammans. Sistnämnda år lät samme konung i Odinslund resa en obelisk, som d. 6 Nov. invigdes åt minnet af Gustaf Adolf den store. Odinslund begagnas numera ofta som samlingsplats för studentkåren vid högtidliga tillfällen. Bland andra planteringar intager den äfvenledes v. om ån, midtemot ångbåtarnas landningsplats belägna och af landshöfding R. von Kraemer anlagda Strömparterren ett utmärkt rum. Från Strömparterren och det der belägna värdshuset »Flustret» leder utefter Fyrisåns vestra strand en vacker allé af omkr. 1 km. längd, en af stadsinnevånarna företrädesvis begagnad promenadplats. En park finnes äfven vid jernvägsstationen (stationsparken). -- På slottets borggård står en byst af Gustaf I (1827; modellerad af Fogelberg), i Karolinaparken en byst af Karl XIV Johan (1854; mod. af Fogelberg) och framför det nya universitetshuset Geijers staty (1888; mod. af Börjeson).
Bland stadens märkvärdigare byggnader må nämnas: på vestra sidan om ån domkyrkan (se Upsala domkyrka), slottet (se Upsala slott), universitetshuset och de till universitetet hörande byggnaderna, såsom Carolina rediviva, Gustavianum, Observatorium, Akademiska sjukhuset m. fl. (se om dem Upsala universitet). Heliga Trefaldighets- l. Bondkyrkan vid Odinslund i närheten af domkyrkan tillhör den utom staden belägna landsförsamlingen. Dess ålder är ej bestämdt känd. Dess höga, spetsiga torn förstördes i 1702 års brand. Ärkebiskopshuset har sin plats, der det gamla domprosthuset var beläget, hvilket af regeringen skänktes till ärkebiskop L. Paulinus 1638. Det gamla för sin storhet och prakt utmärkta ärkebiskopshuset låg på den plats, der nu det nya universitetshuset reser sig, men förstördes delvis 1522 under striden mellan konung Gustafs och ärkebiskop Trolles krigsfolk. Domtrapphuset, som har sitt namn deraf att en trappa leder derigenom upp till domkyrkan, var under medeltiden befäst och kallades »Tornet». År 1470 rasade en häftig strid under tvänne dagars tid om besittningen af detta torn, af hvilket lemningar ännu synas öfver domtrappan. Domtrapphuset tillhör ärkestiftets domkapitel. Förbi domtrapphuset uppehålles, genom en smal gata, kommunikationen emellan S:t Eriks torg (med en källa, som enligt en from tradition upprunnit ur den afrättade Erik den heliges blod) och Vedtorget. Vid S:t Eriks torg ligger Vetenskapssocietetens hus med ett bibliotek och akademiska läsesällskapets lokal. Vid nuv. Vedtorget, som under äldre tider upptogs af Helgeandshuset med dess byggnader, ligger Gillet, en ofta begagnad lokal för konserter och fester. -- På åns östra sida ligga Rådhuset, vid Stora torget, restaureradt 1888, innehållande ämbets- och expeditionsrum för magistrat, rådhusrätt, stadsfullmäktige, stadens tjenstemän m. fl. samt polisinstitution (stadens rådhus låg urspr. vid Gamla Dombrotorget, men flyttades till sin nuv. plats först på 1700-tatet), samt teatern, som har sin plats utom den då varande Vaksalatullen och invigdes af P. J. Delands sällskap d. 8 Dec. 1841. Af de 13 »nationer», som bilda studentkåren, hafva 11 egna nationshus, bland hvilka Norrlands, Östgöta och Göteborgs äro de mest framstående.
Utom universitetet eger staden många dels allmänna, dels enskilda undervisningsanstalter, såsom Högre allmänna läroverket (»katedralskolan», med medeltida anor, 1702--1837 inrymdt i domkapitelshuset, derefter i det s. k. Cristierninska huset och sedan 1869 i sin nuv. storartade lokal vid Skolgatan), folkskolelärareseminarium (inrättadt 1845; sedan 1869 i katedralskolans forna hus), ett högre läroverk för flickor, en teknisk skola, en folkskola (fördelad på 30 klasser, med 1,183 barn, 1892), en småskola (fördelad på 20 klasser, med 731 barn, s. å.), en aftonskola, en slöjdskola (i förening med folkskolan), Fjellstedtska skolan (se d. o.), småskolelärarinneseminarium, döfstumoch folkhögskola m. fl. -- Tekniska skolan, bildad på den nuv. landshöfdingen A. Hamiltons initiativ, har (sedan. 1885) egen, af staden bekostad lokal samt har erhållit bidrag af både riksdag och landsting. Både manliga och qvinliga lärjungar undervisas der i svenska, matematik, fysik, teckning, bokföring m. m. I staden finnas också tvänne handelsskolor och ett arbetareinstitut. Bland öfriga inrättningar märkas hufvudkontoret för Uplands enskilda bank (inrättad 1865), afdelningskontor för Mälareprovinsernas enskilda bank (sedan 1847), sparbank för Upsala stad och län, hypoteksförening, länets brandstodsbolag, handelsförening (stiftad på 1820-talet och upplifvad 1879), fabriks- och handtverkareförening, landtbruksbyrå, frökontrollanstalt, trädgårdssällskap, studenthem och tullkammare. Vid slottskällan finnes en kallvattenkuranstalt (anlagd af L. G. Dovertie våren 1859) samt ett medico-gymnastiskt institut, hvilket inrättades af kapten A. Littorin 1870 och först hade sin plats i akademiens gymnastiklokal på Stallgården. I staden finnas åtskilliga anstalter och föreningar för välgörande ändamål, såsom borgerskapets gubb- och enkhus (invigdt 1841), arbets- och försörjningsanstalten (»invaliden»), arbetshemmet, barnhemmet, de fattiges vänner, fruntimmersföreningen. Genom förre handlanden G. W. Gillbergs donation 1890 af öfver 1 mill. kr. kommer snart att realiseras den plan för uppförande af ett barnhus, hvilken föreslogs redan 1758 af dåv. landshöfd. J. G. Lillienberg och gillades af K. M:t 1760, samt för hvars verkställande under årens lopp samlats ett kapital af 84,000 kr.
Sedan 1859 har staden gasverk, och åren 1874--76 anlades vattenledning för gamla samt 1886-87 för de nya stadsdelarna, i hvilken vatten ingår äfven från den ofvan nämnda källan vid S:t Eriks torg. Redan år 1649 hade konstmästaren G. Grissbach anlagt en vattenledning, som O. Rudbeck sedan 1662, till stor del på egen bekostnad, förbättrade och förökade. Enligt den senares beskrifning uppfordrades vattnet från ån till slottet, der det upptogs i ett kar af femtio tunnors rymd. Derifrån leddes det genom trärör ned till Fjerdingen, hvarest det framströmmade i en mindre reservoar på Kamphafstorget. Vid Nybron gick ledningen öfver ån till torget och sedan under »nya gatan» till botaniska trädgården i Svartbäcken. Hela vattenledningen hade en längd af 4,230 alnar utom de rör, som ledde vattnet upp till slottet. Redan 1685 hade detta vackra arbete förfallit med anledning af stadsinnevånarnas uraktlåtenhet att lemna bidrag till detsamma, och efter stadens brand 1702 blef det alldeles förgätet. Senare hälften af 1600-talet i stadens historia kan med allt skäl kallas Olof Rudbecks tidehvarf, ty han ingrep på ett storartadt reformerande sätt i snart sagdt alla stadens förhållanden.
Folkmängden utgjorde d. 1 Jan. 1892 21,452 pers. (utom studentkåren). Vid 19:de årh:s början uppskattades den till 5,105 pers. och hade 1825 nedgått till 4,420; men 1860 hade den stigit till 8,459 och var 1880 15,675. Stadens inkomster upptogos 1892 till 583,829 kr., skulderna till 1,236,000 kr. För hvarje krona bevillning till staten uttaxerades s. å. för kommunala behof 5 kr. 34 öre. År 1889 funnos i Upsala och dess närhet 43 fabriker, med 517 arbetare och 665,693 kr. tillverkningsvärde. Bland fabrikerna märkas 2 tekniska fabriker -- den ena för tillverkning af aseptin-amykos --, 1 mek. verkstad, 3 snickerifabriker, 5 kakelugnsfabriker, 6 tegelbruk, 7 bryggerier, 1 bränneri m. fl. Handtverkarnas antal nämnda år var 190, med 585 arbetare. De handlande voro 212, med 263 biträden. Genom k. br. af d. 25 Febr. 1887 erhöll staden stapelstads-, nederlags- och transitoupplagsrätt. Tullkammardistriktet omfattar de stränder af Mälaren, hvilka äro belägna inom Hagunda och Ulleråkers härad af Upsala län samt inom Alsike socken af Stockholms län äfvensom Fyrisåns stränder vid och nedom Upsala. Tullkammaren öppnades 1889, och 1891 steg tulluppbörden till kr. 118,450: 12. Hamnen i Fyrisån är liten och trång och kan ej emottaga större fartyg än af 2,4 m. djupgående. För närvarande eger staden 6 fartyg (4 ångbåtar och 2 ångslupar). I staden finnas 5 bok- och 3 accidenstryckerier, 1 stentryckeri och 7 boklådor. Den periodiska pressen representeras af tidningarna »Fyris», »Upsala», »Upsala-Posten» och »Upsala nya tidning» samt flere fack- och missionstidningar. -- I ecklesiastikt afseende utgör Upsala stads församling ett pastorat, som är prebende till domprosten. Bondkyrkan tillhör Bondkyrka (se d. o.) landsförsamling. Till riksdagens Andra kammare sänder U. 2 ledamöter. På en del af det område, der U. ligger, nämligen vid Fyrisåns dåv. mynning i närheten af nuv. Islandsbron, låg i forna dagar Östra Aros (se Aros), en obetydlig hamnplats till den 5 km. n. om det nuv. U. liggande urgamla tings-, marknads- och tempelplatsen U. (Fornsv. Uppsalir, »de höga salarna»; se Gamla Upsala). Till Östra Aros drog sig: efter kristendomens införande rörelsen från den gamla offerplatsen, och 1273 flyttades ärkebiskopsstolen och kort derefter äfven namnet U. till det nya samhället. Detta hade ursprungligen uppväxt omkring Gamla torget, ö. om Dombron, men utvidgades till Fjerdingen i närheten af domkyrkan, under det att slätten ö. om ån, nuv. Svartbäcken och Kungsängen, länge delvis stod under vatten. På denna slätt uppfördes efter hand två kyrkor, S. Maria l. Vårfrukyrkan och S. Per, samt ett gråbrödrakloster. Nere på Islandet låg den äldsta kungsgården, vid nuv. Bäfverns gränd, der konung Erik Eriksson firade sitt bröllop, och som ännu 1594 begagnades af hertig Karl till bostad, men af honom sedermera försåldes till enskild person. (Såsom en egendomlighet må anföras, att såväl konung Oskar I:s som Oskar II:s söner under sin studietid i U. bodde i ett hus vid Bäfverns gränd, ett hus, som kon. Oskar II en tid egde och som kallades »kungshuset».) U. har varit skådeplatsen för många historiska tilldragelser. Flere riksdagar och möten hafva der hållits, bland hvilka de vigtigaste varit Upsala möte (se Kyrkomöte) 1593 och riksdagen 1654, då drottning Kristina nedlade regeringen. De fleste af Sveriges regenter -- den förste var Magnus Ladulås, den sista Ulrika Eleonora -- hafva krönts i U. I U. ligga ock några af Sveriges konungar begrafna (se Upsala domkyrka). Staden har varit utsatt för mänga eldsvådor, hvilka bidragit att efter hand alldeles utplåna spåren af dess gamla utseende. I 13:de årh. nedbrann U. fyra gånger, och under det 15:de hemsöktes det af tvänne större eldsvådor (1447 och 1473). Under striden mellan Gustaf Vasas och ärkebiskop Trolles folk 1522 antändes ärkebiskopsgården, hvarifrån elden spred sig till staden, och nya eldsvådor inträffade 1542 och 1572. Den största förödelse elden någonsin förorsakat i U. var 1702, d. 16 Maj, då hela staden, med undantag af en del af Fjerdingen, blef lågornas rof. En stor eldsvåda inträffade 1766, och år 1809 nedbrunno 62 större och mindre gårdar i Fjerdingen. Staden har under tidernas lopp undergått flere regleringar. År 1643 gaf drottning Kristina i uppdrag åt Klas Fleming att tillämpa en stadsplan, som skulle omskapa det forna U., och till hvars underlättande hon s. å. skänkte till staden den s. k. Kungsträdgården, hvilken sträckte sig från Riddartorget ned till dammen å ena, och från ån till Slottsbacken å den andra sidan. Om dessa tomters ursprung påminner nuvarande Trädgårdsgatan. De stora eldsvådorna 1702 och 1809 gåfvo anledning till nya och välbehöfliga regleringsföretag, af hvilka planen till den första uppgjordes af O. Rudbeck. Den nu gällande stadsplanen är fastställd d. 12 Mars 1880. -- Se J. Schefferus (stadens äldste topograf): »Upsalia» (1666, på latin); J. Eenberg: »Kort berättelse af de märkwärdigste saker som .... äre at besee .... uti Upsala stad .... samt en Relation om sidste branden» (1703, 1704); J. Peringskiöld: »Ulleråkers häradz minningsmerken, med Nya Upsala» (1719); J. B. Busser: »Utkast till beskrifning om Upsala» (I 1773, II 1769); C. J. Bergman: »Mälarens minnen. I. Upsala minne» (1844); »Upsala i taflor [litogr.] af A. Nay. Med text af S. Nordström» (2:dra uppl. 1877). A. G. -r-.