Urd (Isl. Urðr), Nord. mytol., den främsta af de tre nornorna, ödets gudinnor (se Nornor). Hon är den af nornorna, som oftast omtalas, och ansågs i alla afseenden såsom den förnämsta af dem. Ordet urðr såsom appellativum betyder »öde», af ödet bestämd händelse, äfven »olycksöde». Urd och de två andra nornorna bodde vid den heliga Urdsbrunnen (Urðar-brunnr), som var belägen under en af verldsträdet Yggdrasels rötter. Det säges i eddan, att nornorna hvarje dag öfverösa verldsträdet med vatten och gyttja ur denna brunn, och att trädet deraf hemtar sin näring och utveckling. Hela världsutvecklingen är således enligt myten beroende af ödets eller ödesgudinnornas handlingar och bestämmelser, liksom äfven utvecklingens kontinuitet är symboliserad af nornornas oaflåtliga upphemtande af det heliga vattnet. -- Äldre mytologer hafva i de tre nornorna (Urd, Vardande och Skuld) sett särskilda representanter för forntid, nutid och framtid, och Urd skulle sålunda vara det förflutnas norna; men denna åsigt saknar allt stöd både i urkunderna och i namnens etymologi. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Urd
Ämne: Nordisk mytologi: gudar, väsen och platser · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1525 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗