Urinsyra,kem., en i urin och vissa urinstenar, i giktknölar samt i reptiliers och foglars exkrement (t. ex. guano) förekommande organisk syra, C5H4N4O3, som 1776 upptäcktes af Scheele. I rent tillstånd är urinsyran ett hvitt, mycket svårlösligt kristallpulver och ger med baser svårlösliga salter. Genom inverkan af oxidationsmedel på urinsyra bildas ett mycket stort antal organiska föreningar, bl. a. urinämne och allantoin, som finnas i organismen. P. T. C.