Sida 772
Urès ...
att genom »forcerad dilatation» på en gång sönderslita den ärrbildning, som utgör hindret; men en återbildning eger snart rum, då deremot resultatet af den långsamma tänjningen är af längre bestånd. Införandet af en sond möter ofta svårighet ej allenast till följd af förträngningen, utan äfven derigenom att sondspetsen intränger i utbuktningar af urinröret. Forcerar man i dylika fall införandet af sonden, intränger den i den urinröret omgifvande väfnaden, och på detta sätt uppkommer en s. k. »falsk väg». I dylika svåra fall börjar man att införa tarmsträngar eller smala, elastiska sonder af kautsjuk. Uretrotomi är en operation, som afser att dela väggen till urinröret hos mannen i större eller mindre utsträckning. Dissekerar man sig genom huden och underliggande väfnader in till urinröret, kallas operationen yttre uretrotomi. En genomskärning af urinrörsväggen inifrån kallas inre uretrotomi. För det senare ändamålet betjenar man sig af ett instrument kalladt uretrotom. Instrumentet, som har formen af en urinrörssond, har en ränna, i hvilken en klinga kan löpa. Vid införandet af instrumentet är klingan täckt. Då den dragés ut, skär den igenom de partier, som sätta ett hinder för dess passage. Den inre uretrotomien kan utföras endast i de fall, då en sond kan införas genom strikturen. Vid de impermeabla strikturerna samt då urinfistlar föreligga, utföres yttre uretrotomi. Denna operation utföres äfven i de fall, der urinröret genom yttre våld blifvit afslitet. -- Ett hinder för urinens afgång uppkommer till följd af den med åren inträdande prostata-hypertrofien. Det är i synnerhet den mellersta delen af prostata, som förstoras. Derigenom erhåller urinröret en skarp krökning och en förträngning tillika. Urinens afgång från blåsan försvåras och de ofvan skildrade olägenheterna deraf utveckla sig. Man har försökt att genom operation aflägsna hindret, dock utan framgång. Behandlingen inskränker sig till att dagligen tömma patientens blåsa med en kateter, hvarvid den största omsorg måste iakttagas för att undvika införandet af mikro-organismer i blåsan, hvilka gifva anledning till en katarr. Se vidare Ischuri (stranguri, dysuri, urinstämma). Om ofrivillig afgång af urin se Inkontinens. -- Svulster i urinblåsan,t. ex. kräfta, förorsaka blödningar och gifva anledning till katarr. Om andra sjukdomar i blåsan se Blåsesten, Blåskatarr och Cystitis. -- Om sjukdomar i njurarna se Njursjukdomar. J. E. J-n.
Urinröret. Se Urinorganen.
Urinstenar. Se Blåsesten och Njursjukdomar.
Urinstämma. Se Ischuri.
Urinsyra, kem., en i urin och vissa urinstenar, i giktknölar samt i reptiliers och foglars exkrement (t. ex. guano) förekommande organisk syra, C5H4N4O3, som 1776 upptäcktes af Scheele. I rent tillstånd är urinsyran ett hvitt, mycket svårlösligt kristallpulver och ger med baser svårlösliga salter. Genom inverkan af oxidationsmedel på urinsyra bildas ett mycket stort antal organiska föreningar, bl. a. urinämne och allantoin, som finnas i organismen. P. T. C.
Urinvägarna. Se Urinorganen.
Urinämne, kem., en i urin och andra djurkroppens vätskor förekommande, af Fourcroy och Vauquelin 1799 i rent tillstånd framställd förening, som utgöres af kolsyrans amid, CO(NH2)2. Att urinämne bildas genom omsättning af ammoniumcyanat, H4N . N . CO, visades 1828 af Wöhler och var det första exemplet på syntes af ett organiskt ämne af oorganiska beståndsdelar. I djurkroppen bildas urinämne genom ägghviteämnenas omsättning. I rent tillstånd bildar det färglösa, lättlösliga kristallnålar, hvilka med vissa syror (salpetersyra, oxalsyra) gifva kristalliserbara salter. Den mängd urinämne, som afsöndras med urinen, är i hög grad föränderlig. Under vanliga förhållanden uppgår den till 20--40 gram på dygnet. Hos barn är afsöndringen relativt större än hos fullvuxna och hos mannen större än hos qvinnan. Födan är af stort inflytande på den afsöndrade urinämnemängden. Ägghviterik föda ökar den; under svält minskas den. P. T. C.
Uri-Rothstock, berg i schweiziska kantonen Uri, s. om Vierwaldstättersjön, 2,932 m. högt. Högsta spetsen, en ur firnsnön uppstigande klipp-pyramid, erbjuder en utomordentligt präktig utsigt. Synnerligen gripande är anblicken af den till utseendet omedelbart nedanför liggande Vierwaldstättersjöns gröna spegel.
Uriya. Se Oriya.
Urjancher. Se Kojbaler.
Urkalksten (kornig kalksten, marmor), geol., kalksten, som tillhör urformationen, är kristalliniskt kornig samt förekommer såsom lager och linsformiga körtlar i gneis och eurit. Se Kalksten. E. E.
Urkantonerna kallas de tre kantoner (Schwyz, Uri och Unterwalden), som bilda kärnan i det schweiziska edsförbundet.
Urklamma l. urschackla, sjöv., losstaga en ketting från ett ankare eller annat föremål genom att utjaga bulten i den klam (schackel), med hvilken han är fäst till ankarets »röring» eller till särskild ring i föremålet. Att ditsätta kettingen kallas att iklamma (ischackla) densamma. Jfr Ankare och Ankarketting. R. N.
Urkrafter l. grundkrafter, fys. För att kunna förklara de fysiska grundfenomenen antog man fordom tillvaron af naturkrafter, hvilka inverkade på materien. Dessa voro den allmänna attraktionen, värmet, ljuset, magnetismen och elektriciteten. Men alldenstund alla fysiska fenomen bestå deruti att kropparna eller deras smådelar aflägsna sig från eller närma sig hvarandra, uppdelade man stundom naturkrafterna i två grundkrafter: attraktions- och repulsions-krafter. Om dessa krafters natur kände man intet. Några antoge, att de voro egenskaper, inneboende i materien; andra ansågo, att de verkade medelst s. k. ovägbara fluida, af hvilka det fanns ett för värmet, ett annat för ljuset, två för magnetismen och två andra för elektriciteten. Denna invecklade teori har småningom gifvit vika för den dynamiska teorien, enligt hvilken alla fenomen hafva sin orsak i rörelser hos kropparna och deras smådelar samt i det hela verldsrymden fyllande,
Källa: Project Runeberg ·
