Ursula

Ursula, den heliga, var enligt legenden enda dottern till den kristne britiske konungen Deonotus (Diognetes). Då en hednisk prins Holofernes begärde henne till äkta, uppställde hon som vilkor, utom hans öfvergång till kristendomen, rättighet att först få göra en treårig pilgrimsfärd i sällskap med tio väninnor. Ledsagade hvar och en af 1,000 fromma jungfrur, afseglade de på 11 skepp uppför Rhen till Köln och Basel, der de lemnade fartygen och vandrade till Rom. Derifrån återvände de samma väg, och när de nu landstego i Köln, blefvo de alla nedgjorda af de vilda hunner, som då (451) belägrade staden. U., som vägrade att blifva hunnerkonungen Attilas (Ezzels) brud, nedsköts med pilar. Efter detta blodsdåd drefvos hun-nerna på flykten af 11,000 änglar, och staden vardt räddad. Innevånarna begrofvo högtidligen de dräpta jungfrurna på en särskild plats, som blef ansedd så helig, att intet annat lik der fick jordas, och på deras grafplats byggde de tillika en kyrka. -- Andra versioner af denna berättelse finnas. Så t. ex. omtalar en engelsk legend, att 11,000 adliga och 60,000 borgerliga jungfrur skulle föras från England till Gallien för att der bortgiftas med usurpatorn Maximus' (383--388) soldater, men blefvo stormdrifna och föllo i händerna på hunner och pikter. Andra berättelser låta jungfrurna hafva lidit martyrdöden redan under någon af kejsarna Maximinus Thrax (235--238) eller Diocletianus och Maximianus Herculius (285--305). -- I sin ofvan anförda form kan legenden om »den heliga U. och de 11,000 jungfrurna» svårligen vara äldre än från 12:te årh. Anledning till det naturligtvis öfverdrifvet höga talet 11,000 har man sökt förklara så, att här skulle föreligga en felläsning af någon latinsk text, t. ex. att bokstafven M i XI M Virgines blifvit tolkad som Millia (d. v. s. 1,000) i st. f. Martyres. Vore denna gissning riktig, skulle antalet reduceras till 11. Men dels må man ju antaga som säkert, att konungadotterns följe varit långt talrikare än 10 qvinnor, dels öfverensstämma flere äldre martyrologier och helgonkrönikor i berättelsen om ett af Attilas hunner vid Köln begånget massmord på britiska qvinnor, och en gammal kölnisk kyrkokalender talar om »tusentals qvinnor, af hvilka 11, och framför alla Ursula, voro af hög börd». -- U:s vanliga attribut är en pil (någon gång äfven en korsfana, ett skepp eller en dufva), och stundom afbildas hon med sin kungliga mantel skyddande utbredd öfver en skara små jungfrur. Köln räknar henne bland sina skyddshelgon och har en (romansk) kyrka, som bär hennes namn. Stadens vapen utgöres af 11 eldslågor (flamman är en symbol af brinnande kärlek till Gud). Om det s. k. Ursula-skrinet i Brügge se Memling. U:s och de elfvatusen jungfrurnas dag är d. 21 Okt. (i den svenska kalendern skrifves hennes namn oriktigt »Ursila»). Legenden har kritiskt behandlats af bl. a. O. Schade: »Die sage von der heiligen Ursula und den elftausend jungfrauen» (1854), och A. G. Stein: »Die heil. U. und ihre gesellschaft» (1879).