Valdemar, markgrefve af Brandenburg, tillhörde det askaniska huset, linien Stendal, och efterträdde 1305 sin broder Johan V såsom ättens hufvudman. V. var en djerf och dådkraftig krigare, som låg i ständiga fejder med sina grannar och utvidgade Brandenburgs område. Han afled 1319 och efterträddes af sin kusin Henrik d. y. Då med dennes död, 1320, det askaniska huset i Brandenburg utslocknade, förlänade kejsar Ludvig Bajraren landet åt sin son Ludvig d. ä. Men 1348 uppträdde en pilgrim från Jerusalem, som uppgaf sig vara V., hvilken han lär hafva mycket liknat, med anspråk på Brandenburg, erkändes af flere i Wolmirstedt församlade furstar och s. å. äfven af kejsar Karl IV, en fiende till bajerska huset. Då han senare ej infann sig vid riksdagen i Nürnberg för att försvara sina anspråk, förklarades han 1350 af denna för bedragare, men bibehöll sig i Brandenburg, som till största delen var honom troget, till 1355, hvarefter han fann en tillflyktsort vid anhaltska hofvet. Död 1356. Denne falske Valdemar tros hafva blifvit uppställd såsom pretendent af de i Anhalt och Sachsen regerande grenarna af askaniska huset, hvilka önskade komma i besittning af Brandenburg. Häring (psevd. Wilibald Alexis) har nyttjat honom såsom stoff för en roman, »Der falsche Woldemar (1842).
Nordisk familjebok · första upplagan
Valdemar
Ämne: Furstehus och adelsätter · Kejsare, kungar, drottningar och furstehus
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 123 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗