Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vallonsmide

Ämne: Järnframställning och masugnsdrift · Mynt, metaller och metallhantverk

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 206 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vallonsmide, metallurg., är en smidesmetod, som på 1640-talet på föranstaltande af den om den svenska industriens utveckling så högt förtjente Louis de Geer infördes vid jernbruken i Dannemora bergslag och der fortfarande bibehålles. Han införskref nämligen valloner (se d. o.) såsom smeder, och den af dem införda smidesmetoden karakteriseras derigenom att färskningen och räckningen förrättas i olika härdar samt att, ehuru härdarna äro stora och öppna, endast helt små qvantiteter jern på en gång bearbetas. Tackjernet, som kommer från masugnen i 3,5 à 4 m. långa s. k. »gösar» (se d. o.), införes bakom härden öfver askväggen (jfr Härd) och frammakas för forman i mån af behof, så att för hvarje smälta, eller s. k. »lupp» (Fr. loupe), endast omkr. 25 kg. nedsmältas, hvilka derefter genom ständiga brytningar bearbetas, tills luppen är färdig att uppbrytas ur härden och hopslås under hammaren. Den öfverlemnas derefter till räckarehärden för att vällas och uträckas. På ett skift, eller s. k. »turnej», om 3 à 3 1/2 timmar erhållas 6 sådana lupper, hvarjämte äfven från räckarehärden erhålles en s. k. »räckare-lupp». Från ett par vallonhärdar erhålles på detta sätt mer än 10 ton uträckt stångjern i veckan. Smidet bedrifves sålunda ganska fort, men kolåtgången är stor, och mycket folk användes, hvarför denna metod ej kan räknas till de mest ekonomiska. Då emellertid de förnämste afnämarna af Dannemorajernet, de engelske stålfabrikanterna, på det högsta frukta hvarje förändring i jernets natur, har denna smidesmetod bibehållits i nästan samma skick, som då den först infördes i vårt land. C. A. D.