Vanadin

Vanadin (vanadium; namnet är bildadt af Fröjas namn Vanadis), kem., ett sällsynt metalliskt grundämne, som 1801 upptäcktes af del Rio, hvilken benämnde det erythronium. Det förvexlades först med krom, och dess natur af ett särskildt grundämne ådagalades 1830 af Sefström, som å nyo upptäckte vanadin såsom en beståndsdel uti jern från Taberg i Småland, samt af Berzelius, som studerade dess kemiska förhållanden. Vanadin finnes såsom hufvudsaklig beståndsdel i några mycket sällsynta mineral, t. ex. vanadinblyspat (vanadinit) i Mejico, och som ringa beståndsdel i Tabergs jernmalm, i pechblende m. m. Det har erhållits såsom ett silfverglänsande metallpulver med egentliga vigten 5,87. Dess atomvigt, som tecknas V, är 51. Dess atomvärde är i ovanlig grad vexlande. På högsta mättningsstadiet är vanadin fematomigt och gifver med syre oxiden V₂ O₅, som är anhydrid till en enbasisk, trebasisk och fyrbasisk syra, vanadinsyra, hvars salter äro isomorfa med fosforsyrans salter. Vanadin har mycken likhet med krom, men är närmast slägt med fosfor samt intager i grundämnenas system noga samma plats i förhållande till fosfor som krom till svafvel. P. T. C.