Vaner (Isl. vanir), Nord. mytol., voro skandinaviska gudomligheter af annat ursprung än åserna. Enligt myten uppstod i tidens början krig mellan åser och vaner, men fred slöts, och de gåfvo hvarandra gisslan derpå. Åserna sände Höne, och vanerna sände Njärd, som sålunda blef upptagen i åsernas krets. Till vanagudarna hörde äfven Njärds barn, Frö (Vanagud) och Fröja (Vanadis). Genom vanernas förening med åserna uppnådde gudalifvet sin högsta fulländning. Vanerna alstrade all naturens för menniskan nyttiga ymnighet och fruktbarhet; de voro de blida naturmakternas representanter. De bodde i Vanahem (Vanaheimar). Sannolikt betecknar ordet vaner de älskliga, blida, sköna makterna; flere forskare vilja härleda namnet från samma rot, som återfinnes t. ex. i Lat. Venus, venustus m. fl. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vaner
Ämne: Nordisk mytologi: gudar, väsen och platser · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 242 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗