Värdalen

Värdalen (Værdalen), pastorat i Nordre Trondhjems amt, Norge, bestående af socknarna Stiklestad, Vuku och Vinnu. Genom pastoratet strömmar den från sjön Væra nära riksgränsen kommande Værelfven l. Värdalselfven, som nedanför handelsplatsen Værdalsören faller ut i Trondhjemsfjorden. Denna dal har nyligen vunnit en sorglig ryktbarhet genom de stora jordskred, som der egt rum. Flere dylika hafva åtskilliga gånger förr timat, bl. a. 1726 och 1747, men vida större dimensioner än dessa hade jordskredet d. 19 Maj 1893. Ett mindre skred egde rum på eftermiddagen d. 18 vid Reppe, omkr. 8 km. ofvanför Vaerdalsören, men vid midnatten och följande timmar skedde den egentliga olyckan, då de af lera, sand och grus bestående jordlagren med på dem liggande byar på ömse sidor om Follodalen, som är en nordlig sidodal till Vaerdalen, omkr. 5 km. ofvanför Vaerdalsören, skredo ut i och nedåt hufvuddalen, der de bildade en stark damm tvärs öfver elfven, hvarigenom denna uppdämdes och bildade en sjö af 4 km. längd och 3,2 qvkm. areal. Då vattnet nådde upp till den lägsta punkten i fördämningen, strömmade det ut öfver de lösa massorna och hotade att taga en ny riktning, som innebar fara för många af de nedanför liggande byarna. Genom tillkallad militär, som i hast uppförde fördämningar på de hotade punkterna, lyckades man dock förebygga detta. Den nedrasade jordmassan anslås till 55 mill. kbm. och den af denna öfvertäckta arealen till 8,5 qvkm. Mellan 20 och 30 gårdar förstördes. Jämtlandsvägen på en sträcka af 4 km. raserades fullkomligt, och den bördigaste delen af V. ödelades totalt. Den erbjöd också, skref ett ögonvittne, ett förödelsens skådespel: »Hela dalen ligger som en enda stor oformlig lervälling; här och der sticker ett hustak fram ur dyn; gårdarna ligga spridda mer eller mindre djupt nersjunkna i leran, som är sammanblandad med träd, gärdesgårdar och husgeråd af alla slag.» Antalet menniskor, som omkommo vid skredet, var 111, och af dem, som räddades, afledo sedan 3 till följd af sina skador. Äfven på höstsidan 1893 inträffade flere jordskred, dock mindre. – Orsakerna till skredet äro i korthet följande. Norges yta har i en, geologiskt taladt, icke aflägsen tid legat lägre, så att hvad som nu är dalar varit den innersta delen af fjordar. På detta sätt har en stor del af V. och Vukudalen varit en fjord eller arm af Trondhjemsfjorden. I denna fjord förde elfvarna ut sitt material af lera, sand och grus, som afsattes på dåvarande hafsbottnen. Men i den mån landet höjde sig kommo dessa lösa »massor på det torra, de stego upp ur vattnet som terrasser. Den utglidande arealen var en dylik terrass, bestående af lera, lägst, samt sand och grus, på hvars yta gårdarna med odlade marker och myrar lågo. Leran, som hade en mäktighet af minst 15 m., var öfverst så fast, att man kunde gå på den, men på endast några få tums djup lättflytande, seg som sirup. Genom det från myrarna och sanden nedträngande dagvattnet har leran blifvit genomblött och genom lagrens lutning nedåt V. kommit i flytande tillstånd. Den öfverliggande sanden och gruset förlorade sitt underlag och störtade delvis ned i den underliggande lervällingen, och gårdarna med sin jord flöto ut på den rinnande leran, hvilken rent af som vågor slog upp öfver den odlade jorden. Se vidare en uppsats af kanaldirektör Sætren i »Teknisk ugeblad» (1893).