Väsende (väsen), filos., 1. Varelse. Om »det högsta väsendet» se Gud. — 2. Den beskaffenhet, som tillkommer det varande i sig sjelf; det sjelfständiga varande, af hvilket sinneverlden är fenomen l. företeelse; det, utan hvilket ett ting icke kan tänkas, utan hvilket detsamma upphör att vara just detta ting. Se vidare Fenomen. — Ett begrepps alla bestämningar äro nödvändiga och, objektivt sedt, väsentliga, hvaremot tings bestämningar indelas i väsentliga, som icke kunna blifva andra eller ändras, utan att tinget upphör att vara detta, och oväsentliga, hvilkas vexling väl innebär tingets förändring, men ej dess upphörande.
Nordisk familjebok · första upplagan
Väsende
Ämne: Filosofiska begrepp och riktningar · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 32 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗