Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vaskning

Ämne: Gruvdrift och bergsbruk · Mynt, metaller och metallhantverk

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 346–347 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vaskning, bergsv., är en operation, som nyttjas för att vid sådana malmer, der bergarten och metallen äro mycket intimt blandade med hvarandra, på mekanisk väg frånskilja så mycket som möjligt af den förra. För att åstadkomma detta frånskiljande begagnar man sig af den olika specifika vigten hos malmen och bergarten. Härtill är emellertid nödigt, att allt, som på samma gång behandlas, måste hafva samma kornstorlek, hvarför också krossverk, bokverk och siktar af olika groflek utgöra vigtiga afdelningar af vask verken. Då den vaskade malmen i de flesta fall efteråt skall smältas, ligger det vigt uppå att man ej erhåller alltför mycket deraf i form af mjölfint pulver, hvilket i allmänhet är svårare att tillgodogöra vid smältningen. Också börjar vid de nyare vaskverken utsorteringen redan vid nötters storlek med s. k. sållsättning, hvarvid malmen till omkr. 1 decimeters tjocklek utbredes i en med botten af mässingstrådduk af passande groflek försedd låda, som får en upp- och nedgående rörelse under vatten. Malmen lyftes härvid och sorterar sig vid nedsjunkandet efter sin specifika vigt, så att det rikaste kommer underst och det rent ofyndiga öfverst. Sedan detta bortkastats och den rikaste malmen tillvaratagits, krossas den mellanliggande fattigare malmen till finare korn och behandlas vidare på samma sätt i en annan låda med finare trådnätsbotten. Vid fortsatt behandling blir emellertid en betydande del af malmen ganska fint bokad till s. k. stig. För att tillgodogöra det fyndiga i denna, begagnar man s. k. planhärdar, af bräder väl hopfogade och något lutande plan, hvilka, under det vatten rinner öfver dem, vid anrikning af något gröfre gods sättas i en skakande rörelse, s. k. stöthärdar (T. stossherd), hvarvid den tyngre, rikare malmen stannar på öfre delen af härden, och gråberget, den s. k. »aftern», nedrinner till härdens nedersta del. Det mellanliggande sönderstampas till ännu finare korn och behandlas på fasta planhärdar med mindre lutning, på hvilka sorteringen utföres af det öfver härden rinnande vattnet. Det finaste slammet (»segslammet») får sedermera medfölja det afrinnande vattnet till den s. k. slamsumpen, der det småningom får afsätta sig. -- Det är naturligt, att, huru fint än malmen krossas, man dock ej kan fullständigt skilja gråberget från malmen, utan att det ofta är beroende på hvilketdera är förherskande: om ett korn kommer med sligen eller med aftern. Följaktligen kan ej häller vaskningen försiggå utan en förlust, hvars storlek är beroende dels på skilnaden i specifik vigt mellan det fyndiga och det ofyndiga, dels på huru intimt dessa äro blandade med hvarandra. Då vaskverken äro ganska dyrbara anläggningar, är det naturligt, att de kunna användas endast för dyrare malmer, såsom zink-, koppar- och blymalm o. s. v. I Sverige finnas för närvarande vaskverk endast vid Ammebergs zinkgrufvor och Sala silfvergrufva. Vid Falu kopparverk, Gustafs och Carlbergs kopparverk, Vestra Silfbergets bly- och zinkgrufvor samt Ädelfors guldgrufvor hafva funnits vaskverk, hvilka numera äro nedlagda. C. A. D.