Sida 175
Vaskning, bergsv.
afskedsadress till amerikanerna bestämdt undanbedt sig att vid det nya valet ifrågakomma. Han drog sig derefter undan till Mount Vernon och afled barnlös derstädes d. 14 Dec. 1799. Hela den civiliserade verlden hedrade hans minne, och af sitt folk sörjdes han såsom en fader och välgörare, om hvilken det sades, att »han var först i kriget, först i freden och först i sina landsmäns hjertan». Han ligger begrafven vid Mount Vernon nära Potomac-flodens strand. På uppdrag af kongressen utgaf Sparks en del af W:s officiella och enskilda papper jämte en lefvernesbeskrifning under titeln The writings of George W. (12 bd, 1834--37). Bland biografier öfver W. är den populäraste Washington Irvings »Life of George W.» (5 bd, 1855--59). W. är utom all fråga Amerikas största historiska personlighet, och efter honom hafva uppkallats en af Nord-Amerikas Förenta stater, unionens hufvudstad samt en mängd större och mindre orter inom dess gränser. Hans staty är rest i flere af unionens städer. Hjr.
Washington-öarna [oåsjingtön]. Se Marquesas-öarna.
Washita [oå'sjitä], flod i nord-amerikanska staterna Arkansas och Louisiana, rinner upp i vestra delen af Arkansas samt flyter först mot ö., derefter mot s. ö. och s. genom Louisiana till Mississippis biflod Red river. Längd nära 880 km. Den är farbar för större fartyg till Camden, för mindre till Arkadelphia. Större bifloder: Saline, Bartholomew, La Fourche och Tensas fr. v. samt Little Missouri och Bayou d'Arbonne fr. h. Nedanför föreningen med Tensas kallas den Black river.
Wasielewski [-sile'vski], Wilhelm Joseph von, tysk musikhistoriker, f. 1822, var elev af Leipzigkonservatoriet och Ferd. David samt derefter violinist i Gewandhaus och medarbetare i flere tidningar, tills han af Schumann kallades till konsertmästare i Düsseldorf 1850. Derefter verkade han såsom dirigent i Bonn 1852--55 och 1869--84, men har för öfrigt mest och lyckligast arbetat såsom musikhistorisk forskare i en serie monografier, bland hvilka Robert Schumann (1858), Die violine und ihre meister (1869) samt Geschichte der instrumentalmusik im 16. jahrhundert (1878) äro de yppersta. A. L.
Vasjl Ibn-Ata. Se Islam, sp. 832.
Vasilij (af Grek. Basileios), ryska furstar: 1. V. (I) Dmitrijevitj, storfurste af Moskva 1389--1425. Se band 14, sp. 1,553--54. -- 2. V. (II) Vasiljevitj, storfurste af Moskva 1425--62, den föregåendes son. Se band 14, sp. 1,554. -- 3. V. (III) Ivanovitj, storfurste af Moskva 1505--33, den föregåendes sonson, son af storfursten Ivan III Vasiljevitj och grekiska prinsessan Sofia. Se band 14, sp. 1,556--57. -- 4. V. (IV) Ivanovitj Sjuiskij, tsar 1606--10, den siste Ruriksättlingen på Rysslands tron, tillhörde en gren af rurikska huset, som fordom regerat i Suzdal. Sedan den svensk-ryska här, som skulle stöda V:s tron emot polackerna, blifvit slagen vid Klusjino, afsattes V. d. 17 Juli 1610 och »tog änglahamn», d. v. s. inspärrades i ett kloster, men fördes sedermera af polackerna till Polen, der han afled i Gostinska slottet nära Varsjav i Sept. 1612. Se om honom vidare band 14, sp. 1,561.
Vasilipotamo. Se Eurotas.
Vasilkov, stad i ryska guvern. Kiev, vid Stugna, en biflod till Dnjepr. Omkr. 16,000 innev. Tobaksoch tvålfabriker.
Wasjteka (huaxteka, huasteka), ett af huastekerna (se d. o.) taladt språk på Mejicos östra kust, hörande till mayaspråken (se d. o.). De särskilda drag, som skilja wasjteka från dess systerspråk äro förnämligast: tillvaron af ljuden g och d, pluralsuffixet -tsjik (i maya och kitsje deremot -ob, -ab) samt stamreduplikation i pron. person., t. ex. na-na, jag, ta-ta, du, sa-sa, I (kitsjespråket: in, at, is). -- Jfr Tapia Zenteno: »Noticia de la lengua huasteca» (1767). H. A.
Vask. Se Vaskmalm.
Vaskekörningen. Se Byggningshjelpen.
Vaskguld, sådant guld, som förekommer i form af små korn och flittror bland sand och grus samt derur vinnes genom vaskning. E. E.
Vaskmalm l. vask, bergsv., kallas sådan malm, som innehåller så mycket bergart, att den för ett ändamålsenligt tillgodogörande måste krossas till fint pulver för att kunna medelst vaskning (se d. o.) eller på annat sätt skiljas från bergarten. Detta gäller hufvudsakligen de ädlare metallernas malmer. Men vid en del jernmalmsgrufvor utsorteras den malm, som vid slagningen faller sönder till finare grus, för sig och kallas »vask». C. A. D.
Vask-Narva (Vosk-N.), antagligen en sammandragning af Votisk N., kallades Ivangorod (se d. o.), såsom beläget i voternas land.
Vaskning, bergsv., är en operation, som nyttjas för att vid sådana malmer, der bergarten och metallen äro mycket intimt blandade med hvarandra, på mekanisk väg frånskilja så mycket som möjligt af den förra. För att åstadkomma detta frånskiljande begagnar man sig af den olika specifika vigten hos malmen och bergarten. Härtill är emellertid nödigt, att allt, som på samma gång behandlas, måste hafva samma kornstorlek, hvarför också krossverk, bokverk och siktar af olika groflek utgöra vigtiga afdelningar af vask verken. Då den vaskade malmen i de flesta fall efteråt skall smältas, ligger det vigt uppå att man ej erhåller alltför mycket deraf i form af mjölfint pulver, hvilket i allmänhet är svårare att tillgodogöra vid smältningen. Också börjar vid de nyare vaskverken utsorteringen redan vid nötters storlek med s. k. sållsättning, hvarvid malmen till omkr. 1 decimeters tjocklek utbredes i en med botten af mässingstrådduk af passande groflek försedd låda, som får en upp- och nedgående rörelse under vatten. Malmen lyftes härvid och sorterar sig vid nedsjunkandet efter sin specifika vigt, så att det rikaste kommer underst och det rent ofyndiga öfverst. Sedan detta bortkastats och den rikaste malmen tillvaratagits, krossas den mellanliggande fattigare malmen till finare korn och behandlas vidare på samma sätt i en annan låda med finare trådnätsbotten. Vid fortsatt behandling blir emellertid en betydande del af malmen ganska fint
Källa: Project Runeberg ·
