Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

Rickleån, Säfvar elf, Ume elf med Vindelelf. Landskapet dels utgör ett tämligen lågt kustland, i södra dalen af Vesterbottens län 30 à 40 km. bredt, men afsmalnande mot den norra delen och inom Norrbottens län utvidgande sig mot n. till en bredd af 100 km., dels omfattar det nedre skogslandet af dessa län, hvilket sänker sig från Lappland mot kustlandet. Till följd af dessa terrängförhållanden äro i regeln vattendragen strida och forsande i landskapets vestra del, men mera lugnt framflytande genom kustlandet, der Bottniska viken möter dem med flerestädes mellan land och holmar inskärande fjärdar. Landskapet är i allmänhet, i synnerhet i den södra delen, hvarken vackert eller gifmildt. Jordmånen är, frånsedt elfstränderna, sandig och mager, och den alltför lifliga skogsafverkningen har icke velat afstå från de arbetskrafter, som kunnat mera än som skett inskränka de många frostalstrande kärren och myrarna. -- Landskapet är deladt emellan två län: Norrbottens län, 27,700 qvkm., och Vesterbottens län, 17,800 qvkm. (se artiklarna om dessa län). Landskapets vapen är i blått fält en gående ren (silfver) och tretton sexuddiga stjernor (guld). S-s. K. S.

V:s folkmål höra till den nordskandinaviska gruppen. De hafva alltså »tjockt» l och tungspets-r samt öfriga af dem beroende s. k. »tjocka» ljud (supradentaler och kakuminaler); k, sk, g »förmjukas» äfven i inljud, t. ex. tatje, taket, fistjen, fisken, bryggdj, brygga; riksspr. hv- motsvaras af eng. w, som äfven står efter k och s; slutande -t, -d, -n bortfalla, t. ex. bönne, bundit, naggä, naggade, naggat, rota, roten, fara, fåren, o. s. v.; u är »norskt». Den ursprungliga skillnaden mellan ord med kort och ord med lång stamstafvelse framträder ännu tydligt i formen: t. ex. best. plur. dågan, dagarna, grepan, greparna, men hästa, hästarna; fem. sing. fjäru, best. fjärun, strandbrädd, men hîlk, best. hilka, hilka; mask. sing. grepa, grepe, men lûl, Lule; inf. och impf. moka, men bînn, binda, segäl, seglä, segla, seglade. I norr (åtminstone fr. o. m. Piteå) finnes ännu förbindelsen kort vok. + kort kons. Den norrländska »artikeln» finnes i sina vanliga ställningar: en stor, en karl, en Pär, o. s. v. Bland öfriga mål komma de vesterbottniska närmast de jämtländska. Liksom dessa förlora de i (långstafviga) tvåstafviga ord slutande -a och -e och få (utom Kalix) cirkumflex på rotstafvelsen: flytt, flytta, läup, löpa, styttj, stycke, klêft, klippte, o. s. v.; liksom dessa hafva de ännu diftonger, motsvarande Isl. au, ei, oy: laup, loup, löup, leup, läup, löpa, bain, bäin, bein, ben, röyk, räik, råyk, raik, rök; i norr. qvarstår äfven gammalt iu: lius, ljus, diup, djup, stjiut, skjuta, o. s. v. (bredvid obrutna former sådana som fil, fjöl, tiro, tjära, o. dyl.) De vesterb. målen (i synnerhet de nordliga) hafva dessutom utvecklat äfven ursprungligen enkla vokaler, både korta och långa, framförallt i, y och u, till diftonger. Mot riksspr. -å, Isl. á, svarar i flertalet mål a: gas, gås, grât, gråta (åtminstone stang, stång, o. dyl.); o ersättes gerna af a (som i ångermanländskan): san, son, tarp, torp, o. dyl. Före vissa kons.- förbindelser undergå vokaler qvalitativa och qvantitativa förändringar. Mot riksspr. e i ändelser (före kons.) svarar här ett verkligt e- eller ä-ljud. »Förmjukning» af sk gifver vanligen stj (d. v s. icke »sje»-ljud såsom i riksspr.); n efter lång vokal blir gerna »tjockt». Mellan vokaler och i utljud motsvaras riksspr. g gerna af frikativt [gamma], och d bortfaller; r och l förlora helt eller delvis tonen före p, t, k, och sl ger i utljud tonlöst [lambda]. Hufvudvigten faller i de norra målen på den andra leden af sammansatta ord. Best. plur. mask. ändas (i motsats till jämtl. mål) hos »långstafviga» mask. på -a t. ex. hästa, hästarna, hos fem. mest på -en. Komparativus på -ne är vanlig. Pres. saknar böjnings-r. Något i-omljud i pres. af starka verb är ej iakttaget. Särskilda dativformer (sing. mask. och plur. på -om, -nom eller -o, -no, sing. fem. och neutr. på en, -n) äro vanliga (längst i söder blott i vissa stående talesätt). De olika målen äro sins emellan mycket olika och skilja sig från riksspråket alltmer, ju längre norrut man kommer. De nordligaste målen, i Öfver-Kalix, sins emellan olika i olika byar (med r för d, med i för y: fliti, flytta, biri, börja, o. s. v.; diftonger för långa u, o, y, i; utan skillnad mellan p och b, t och d, k och g; utan vår vanliga »grava» accent o. s. v.) äro fullkomligt obegripliga redan för innevånarna i landskapets södra del. -- För Vesterbottens folkmål redogöra akad. afhandlingar af F. Widmark (1863, hufvudsakligen Nysätra och Öfver-Kalix), F. Unander (1857, Umemålet, med ordbok), P. Åström (1888, Degerforsmålet) och V. Lindgren (1890, Burträskmålet). Språkprof finnas i tidskr. »Sv. landsmålen», III. 2. Lll.

Västerbottens fältjägarekår. Se Vesterbottens regemente.

Vesterbottens kontrakt, i Hernösands stift, äro fyra: 1. V. första kontrakt omfattar de åtta pastoraten Umeå stad; Umeå landsförsamling med Holmsunds kapell; Vännäs; Säfvar med Holmö kapell; Degerfors; Bygdeå; Nysätra; Löfånger. Areal 7,195 qvkm. 44,766 innev. (1891). -- 2. V. andra kontrakt omfattar de nio pastoraten Skellefteå lands- och stadsförsamlingar; Byske; Norsjö; Jörn; Burträsk; Piteå lands- och stadsförsamlingar samt Elfsby; Arvidsjaur; Malå; Arjepluog. Areal 36,549 qvkm. 72,105 innev. (1891). -- 3. V. tredje kontrakt omfattar de nio pastoraten Neder-Luleå; Luleå stad; Öfver-Luleå; Edefors; Råneå; Neder-Kalix; Öfver-Kalix; Jockmock med Qvickjocks kapell; Gellivare. Areal 47,403 qvkm. 56,878 innev. (1891). -- 4. V. fjerde kontrakt omfattar de sju pastoraten Neder-Torneå och Haparanda stad; Karl Gustaf; Öfver-Torneå med Korpilombolo kapell; Hietaniemi; Pajala med Muonio-nalusta och Tärendö kapell; Juckasjärvi; Karesuando (Enontekis). Areal 31,277 qvkm. 21,250 innev. (1891).

Vesterbottens län omfattar södra delarna af Vesterbotten och Lappland samt den nordöstliga delen af Ångermanland (Nordmalings och Bjurholms socknar) och är beläget mellan 63° 24' och 66° 20' n. br. samt 3° 44' v. och 3° 33' ö. lgd (från Stockholms observatorium). Det