Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

Originalsida 33
Originalsida 33
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 33

1. Wagner, Wilhelm Richard

hittills utkommit del I, »Grundlegung der politischen oekonomie» (2:dra uppl. 1879; 3:dje uppl. under utgifning), och del. II--IV, innehållande en fullständig »Finanzwissenschaft». Dessutom har W. i Schönbergs »Handbuch der politischen oekonomie» behandlat läran om kredit- och bankväsende, försäkringsväsende samt vissa delar af finansvetenskapen. -- I mångsidigt och grundligt vetande på nationalekonomiens område torde knappt någon nu lefvande vetenskapsman, med undantag för W. Roscher, kunna mäta sig med W. I den f. n. pågående metodologiska striden intager W. en medelståndpunkt, så till vida som han å ena sidan gör ett vidsträckt bruk af historiska och statistiska undersökningar och fakta samt hyser misstro till absoluta lösningar af praktiska nationalekonomiska frågor, men å andra sidan häfdar vetenskapens rätt att redan på grund af hittills samlade observationer söka formulera allmänna ekonomiska lagar och strängt systematisera sitt innehåll. I fråga om statens rol i det ekonomiska samhällslifvet hafva W:s åsigter småningom betydligt förändrats; från att vara nära nog en anhängare af laisser-faire-principen har W., efter hvad det vill synas, till väsentlig del under inflytelse af Rodbertus-Jagetzow, blifvit en ganska långt avancerad statssocialist. Han betonar i senare skrifter uttryckligen, att de åsigter han förr uttalat, t. ex. ännu i den 1870 utgifna skriften Die abschaffung des privaten grundeigenthums, varit alltför »individualistiska»; och ur den 1873 stiftade »Verein für socialpolitik» har W. utträdt, emedan denna förenings flertal enligt hans mening alltför mycket kompromissat med »Manchestermännen». W:s förbittring mot den ekonomiska liberalismen har föranledt honom att sympatisera med den bekante antisemiten Stöcker. Bland vetenskapsmännen torde W. såsom socialpolitiker numera hafva jämförelsevis få anhängare, ehuru han villigt erkännes vara en af nutidens mest aktningsbjudande företeelser på nationalekonomiens område. -- 3. Hermann W., tysk geograf och statistiker, den föregåendes broder, född i Göttingen 1840, blef på 1860-talet medarbetare i Justus Perthes' geografiska institut i Gotha, der han 1868--76 var redaktör för den statistiska afdelningen af »Almanach de Gotha», hvilken han väsentligen fullständigade och omgestaltade, samt påbörjade med E. Behm publikationen »Die bevölkerung der erde» (bihang till »Petermanns Mittheilungen», 8 häften 1872--1891), en tillförlitlig, kritisk öfversigt af areal- och befolkningsstatistikens spridda materialier. 1876 blef W. professor i geografi i Königsberg, och 1880 erhöll han professuren i geografi och statistik i Göttingen. I »Geographisches jahrbuch», af hvilken publikation han varit redaktör sedan 1879, har han skrifvit berättelserna öfver den geografiska metodikens utveckling, hvarjämte han författat en mängd mindre arbeten och kritiker samt bearbetat Guthes »Lehrbuch der geographie» (5:te uppl. 1883). -- 4. Moritz Friedrich W., tysk geograf och naturforskare, broder till W. 1, f. 1813, egnade sig först, i Marseille, åt köpmansyrket, men uppgaf detta plötsligt efter några år och begaf sig 1836 till Algeriet, som han under tvänne år genomreste i flere riktningar, samt var medlem af den vetenskapliga kommission, som åtföljde marskalk Clauzels expedition mot Constantine. Frukten af denna hans första resa var det omfångsrika verket Reisen in der regentschaft Algier in den jahren 1836--38 (3 bd, 1841). Efter några års naturvetenskapliga, särskildt geologiska, studier i Göttingen anträdde han 1843 en resa till Asien, hvarunder han i tre år genomvandrade landen kring Svarta hafvet, Kaukasus, Armenien, Kurdistan och Persien. De betydande naturvetenskapliga samlingar, som han med utomordentlig flit sammanbragte, finnas i Münchens, Wiens och Paris' museer. Sina reseskildringar meddelade han i verken Der Kaukasus und das land der kosaken (2 bd, 1848), Reise nach Kolchis (1850), Reise nach dem Ararat und dem hochlande Armeniens (s. å.) samt Reise nach Persien und dem lande der Kurden (2 bd,. 1852; »Resa till Persien och kurdernas land», 1853). Tillsammans med K. von Scherzer besökte W. 1852--55 Nord- och Central-Amerika, och 1857--59 undersökte han, på uppdrag af konung Maximilian II af Bajern, de olika Istmus-provinserna och Ecuadors Ander. Äfven öfver dessa amerikanska resor offentliggjorde W. flere verk, bl. a. Reisen in Nordamerika (1854) och Die republik Costa Rica (1856) samt Naturwissenschaftlische reisen im tropischen Amerika (1870), de båda första tillsammans med Scherzer. Efter återkomsten från Amerika (1860) bosatte han sig i München, der han utnämndes till konservator för statens etnografiska samlingar samt till hedersprofessor i geografi och etnografi vid universitetet. Sedan sysselsatte han sig nästan uteslutande med bidrag till Darwins utvecklingslära och skref i detta ämne Die darwinsche theorie und das migrationsgesetz der organismen (1868) och Ueber den einfluss der geographischen isolirung und colonienbildung auf die morphologischen veränderungen der organismen (1871) samt afhandlingar i tidskrifterna, »Kosmos» och »Das ausland». W:s teori, som mera vill beriktiga och komplettera än vederlägga Darwins lära om artbildning genom det naturliga urvalet, söker fastslå den satsen att i artbildningens process naturen opererar vida mer genom de enkla medlen isolering och inafvel än genom urval i kampen för tillvaron. Lidande af en obotlig sjukdom, förkortade W. sitt lif 1887. 1. R.T-dt. 2. J. Lr.

1. Wagner, Wilhelm Richard, tysk tonsättare, skald och skriftställare, föddes i Leipzig d. 22 Maj 1813. Fadern, som dog knappt ett halft år efter Richards födelse, var aktuarie, men derjämte ifrig skådespelaredilettant, och af barnen egnade sig flere med framgång åt teatern. Omgift med skådespelaren och lustspelsförfattaren Ludwig Geyer, flyttade modern 1815 till Dresden, der Richard genomgick Kreuzschule, skref tragedier i grekiskt manér och gjorde bekantskap med Webers musik. Efter återkomsten till Leipzig, dit modern åter flyttade efter förlusten af sin andre man, lärde ynglingen känna Beethovens symfonier, som

Källa: Project Runeberg ·