Sida 118
Vampyrer, Phyllostomidæ, zool., en familj tillhörande ordningen fladdermössen, Chiroptera, och klassen däggdjur
identifieras med Kivutar, sjukdomarnas, och någon gång äfven med Vaivatar, smärtornas dotter. V. betecknas såsom en »god värdinna», en »utvald», d. v. s. förträfflig qvinna, som sopar med en vinge smärtor och sjukdomar i en kopparkorg, för dem midt på sjukdomarnas berg, Kipuvuori, kokar dem der i en kittel, »som ett enda finger rymmer, blott en tummes omfång eger»; derpå föser hon all verk och plåga i ett hål i berget, hvarifrån de aldrig utkomma. V. och Kivutar hafva mycket gemensamt med en af Tuonis döttrar, Kiputyttö, sjukdomsflickan, som »sitter på plågostenen, der tre strömmar förena sig» och mal alla smärtor liksom i en qvarn. Castrén har med skäl förmodat, att alla dessa gudomligheter utgjort ett och samma väsende. O. G.
Vampumgördeln. Se Knutskrift.
Vampyr (af slaviskt ursprung), enligt en i sydöstra Europa gängse vidskepelse någon afliden menniskas spöke, som nattetid stiger ur grafven för att suga de lefvandes blod.
Vampyrer, Phyllostomidae, zool., en familj tillhörande ordningen fladdermössen, Chiroptera, och klassen däggdjur. Dessa fladdermöss kännas lätt igen derpå att de hafva en tredje fingerled å midtfingret. Vanligen äro de ock
a
utrustade med egendomliga, olikartade hudbihang å nosen. Ifrån de likaledes med hudbihang försedda Rhinolophidae (se Hästskonäsorna) skiljas de bl. a. genom välutbildade mellankäkben och genom närvaron af s. k. öronlock (tragus). Några få hithörande arter lefva företrädesvis af insekter, medan flertalet förtär både frukter och insekter. Till denna familj höra ock de blodsugande fladdermössen; och ehuru sannolikt flere arter tillfälligtvis och jämte annan föda förtära blod, är det dock blott två arter inom denna familj, som äro verkliga »vampyrer» (se nedan). Som flyghuden mellan hufvudet och främre extremiteterna är synnerligen väl utbildad, äro dessa fladdermöss föga skickade till rörelse å horisontala ytor. Samtliga hithörande former förekomma inom de tropiska och subtropiska delarna af Amerika. Vi kunna skilja på fyra underfamiljer. 1) Mormopes skilja sig från de öfriga genom saknaden af hudbihang å nosen samt derigenom att näsborrarna mynna ut å nosspetsen. Hakan är försedd med stora, bladlika hudflikar. Denna underfamilj omfattar tvänne slägten med tillsammans åtta arter. 2) Vampyri. Hos denna liksom hos de följande underfamiljerna ligga näsborrarna å nosens öfre sida. Hudbihanget å nosen är synnerligen starkt utveckladt, hästskoformigt framtill, lansettlikt baktill (se fig. a, hufvud af Phyllostoma hastatum). Liksom hos de följande är hakan försedd med större eller mindre vårtor. Alla lefva af insekter; flertalet, deribland samtliga större former, förtär dessutom frukter. Hithörande fladdermöss torde sålunda ej göra skäl for den
b
benämning (»vampyrer»), som äldre naturforskare gifvit dem. Den största af alla amerikanska fladdermöss, Vampyrus spectrum, lifnär sig uteslutande af frukter, medan en mindre, Macrotus Waterhousii, stundom tyckes förgripa sig på mindre fladdermöss (se Phyllostoma). 3) Glossophagae utmärka sig genom sin långt utdragna nos, sin långa, utsträckbara tunga och sina smala kindtänder. De undre framtänderna äro förkrympta och falla stundom tidigt ut. Sju slägten med tillsammans tio arter bilda denna grupp. Förmedelst den långa tungan förmå dessa djur utsuga de mjuka inre delarna af frukter äfvensom att bemäktiga sig insekter ur vissa blommors långa kalkar. 4) Stenodermata. I motsats till de näst föregående hafva hithörande former en kort och bred nos. Hudbihangen å nosen äro ofta mindre utvecklade än hos de förra. Den mest groteska fysionomi, som öfver hufvud taget förekommer inom hela däggdjursklassen, utmärker en hithörande fladdermus, Centurio senex (se fig. b). Yttre svans saknas, och flyghuden mellan de bakre extremiteterna är liksom hos föregående underfamilj,
c d
svag. Kindtändernas tuggyta bildar ej en w-formig figur, utan är spetsknölig och mer eller mindre qvadratisk. Kronans yttre kant är skärande; kindtänderna likna mest dem hos gamla verldens Pteropi (se Flyghundar). Medan födan hos flertalet af hithörande fladdermöss (tjugo arter fördelade på nio slägten) består af frukter, lifnär sig en liten grupp, Desmodonta (innefattande slägtena Desmodus, se fig. c, och Diphylla, med hvardera en art), som det tyckes, uteslutande genom att suga blod af lefvande
Källa: Project Runeberg ·
