Sida 278
Venezianskt glas ...
italiensk målare, var den tredje och yngste medlemmen af en konstnärsfamilj (bekant i museerna under kollektivnamnet »Bonifazio»), hvars arbeten vanligen sammanblandats, men för ett tiotal år sedan skilts åt af den italienske konstkritikern Morelli. Slägten härstammade från Verona, hvarför de båda äldre och berömde medlemmarna af densamma kallas Veronese (se d. o.). Den här ifrågavarande målaren tillhörde senare delen af 1500-talet. Han utvecklade sig till en början i de bägge äldres stil, men med 1570 började han direkt efterbilda Tizian, till hvars bästa efterföljare de äldre hörde. V. står väsentligt efter dem, men utmärker sig dock ofta för en färgstämning af intagande verkan. Till hans tidigare år höra karakteristiska figurer af helgon (i Venezias akademi), till hans tizianska period Madonna i skyn med helgon på jorden (dersammast.). Dessutom finnas arbeten af honom i Pal. Pitti (Florens) och Pal. Borghese (Rom). -- 3. Polidoro V., egentl. Polidoro Lanzani, italiensk målare, f. 1515, d. 1575, var en af Tizians svagare lärjungar (Nattvarden, i Venezias akademi, m. m.). C. R. N.
Venezianskt glas. Se Glasfabrikation, sp. 1269.
Venezuela, Venezuelas förenta stater (Etados unidos de V.), förbundsrepublik i Syd-Amerika, begränsas i n. af Antilliska hafvet, i ö. af Atlantiska hafvet och Britiska Guyana, i s. af Brasilien och i v. af Columbia samt omfattar enligt officiella uppgifter 1,539,398 qvkm. Gränserna äro dock ej definitivt bestämda, särskildt i ö., der V. gör anspråk på den v. om Essequibo belägna hälften af Britiska Guyana, så att V:s område faktiskt anses utgöra endast omkr. 1,044,000 qvkm. V. består af tvänne hvarandra olika hufvuddelar: berglandet i n. och slättlandet i s. Det förra är bildadt af två särskilda bergsystem: Sierra Nevada de Merida och kustkedjorna. Den förra, som består af flere parallella kedjor, inträder i V. under 7° n. br. och går i nordöstlig riktning mot Triste-bukten, utsändande mot n., ö. om Maracaibosjön, flere lägre kedjor. De högsta topparna på hufvudkedjorna äro Picacho de la Sierra (4,580 m.) och Salado (4,230 m.), på ömse sidor om staden Merida. De båda utmed kusten gående kedjorna, hvilkas högsta topp är Pico de la Silla nära Caracas (2,800 m.), skiljas från den förra genom Rio Ciaro och gå i östlig riktning till halfön Paria med afbrott v. om staden Barcelona. Dalen mellan de båda kedjorna är den tätast befolkade delen af V. Området ö. och s. om dessa båda bergsystem består hufvudsakligen af Orinocos flodområde och är till större delen svagt befolkadt och föga kändt. Det består af tvänne delar: ett kuperadt eller bergigt, tätt skogbevuxet område i s. ö. och s. samt jämna slätter i n. v. mellan Orinoco och Apure samt de ofvannämnda bergskedjorna. Dessa slätter äro kända under namnet Orinocos llanos och beskrifna af Humboldt såsom ofantliga gräshaf, med öar af skog här och der. -- V. har ett stort antal vattendrag. Hufvudfloden är Orinoco, med en mängd bifloder. Sydligaste delen tillhör Amazonflodens vattenområde. I n. v. ligger den stora Maracaibosjön, som genom Saco de Maracaibo står i segelbar förbindelse med den mellan halföarna Guajira och Paraguana begränsade Maracaiboviken, den största på V:s kust. Klimatet och vegetationen äro sådana man kan vänta af landets tropiska läge. Men V. liksom det öfriga tropiska Syd-Amerika ö. om Anderna är direkt utsatt för passadvindarna, hvarför temperaturen betydligt modereras, och inga sådana ytterligheter af hetta möta som under motsvarande breddgrader i norra Afrika. De folkrikare trakterna i V. äro emellertid varmare än kusttrakterna af Guyana, emedan de äro mindre direkt utsatta för Atlantens vindar. Vid staden La Guaira är årstemperaturen nära 30° C., men vid det närbelägna Caracas, som ligger omkr. 1,000 m. högre, endast 21,5°. På båda orterna inträffar största hettan i midten af April och i slutet af Augusti, när solen står i zenit. Öfverallt är gränsen mellan den torra och den regniga årstiden väl markerad. Den senare inträffar samtidigt med vår sommar, varar vid La Guaira endast omkr. 3 månader (Maj--Aug.), men längre i bergstrakterna och på llanos. Orinocos delta och andra delar af kusten äro osunda genom mangroveträsk, hvilka utan tvifvel bidraga till den årliga återkomsten af gula febern i många af kuststäderna. Från dessa träsk är emellertid La Guaira fritt, och der är gula febern ej regelbunden gäst. -- V:s jord delas naturligen i tre olika slag, alltefter som den är afsedd för jordbruk, för boskapsskötsel eller för skogväxt. Allt land i republiken, hvilket ej har laglig egare (korporation eller enskild person), betraktas som statsegendom och förvaltas af staten, som under vissa vilkor afyttrar deraf till invandrare (en hektar till hvarje medlem af familjen) och andra. Enligt officiella beräkningar 1891 var 1/4 af jorden enskild egendom, och af denna lämpade sig 31,6 proc. för jordbruk, 65,2 proc. för beten och 3,2 proc. för skogväxt, och 3/4 statens (deraf nära 20 proc. voro användbara till åkerjord). De båda vigtigaste näringsväxterna äro maniok och majs. Bland andra produkter ur växtriket, hvilka intaga en vigtig plats i befolkningens dagliga spis, äro alla slags tropiska alster, bl. a. flere slags meloner och pumpor, sockerrör, taro, batater, bönor och ett slags odört (Conium moschatum). Af plantageprodukter för export äro kaffe och kakao de vigtigaste, dernäst tobak och bomull. Kaffeodlingen vinner alltmer terräng, och med afseende på qvantiteten intager V. 5:te platsen (efter Brasilien, Java, Ceylon och Haiti) bland kaffeexporterande land. Jämte ofvannämnda produkter intogo socker och indigo förr en framstående plats i landets export, men båda hafva nu försvunnit. Omkr. 1/5 af befolkningen är sysselsatt med jordbruk och plantageodling. Kreatursbesättningen uppgafs 1888 till omkr. 8,5 mill. nötkreatur, 5,7 mill. får och getter, nära 2 mill. svin, 387,000 hästar, 1,159,000 åsnor och mulor. De förnämsta mineralen äro guld och koppar, jämte fosfat och stenkol. Vid stränderna af Vuruari finnas rika
Källa: Project Runeberg ·
