Sida 44
Wahrmund, Adolf
verldsexpositioner, der de i allmänhet vunnit publikens bifall och äfven funnit köpare.
Wahlstatt, by i preussiska prov. Schlesien, 9 km. s. ö. om Liegnitz, ligger på den plats, der Neder-Schlesiens hertig Henrik II i spetsen för tyska riddare och polacker d. 9 April 1241 levererade mongolerna (tatarerna) ett blodigt slag, i hvilket hertigen stupade. Mongolerna segrade, men deras seger var så dyrköpt, att de ej vågade fortsätta sitt tåg vesterut. Till minne af slaget byggdes ett kapell, omkring hvilket byn W. uppstått, och der firas årligen en minnesfest (»tatarfest»). Vester om byn ligger det slagfält, der Blücher d. 26 Aug. 1813 vann sin stora seger öfver fransmännen (se Katzbach), hvilken förskaffade honom titeln furste af W.
Wahlström, Jonas Gustaf, författare, publicist, född i Värmland d. 15 Dec. 1814, student i Upsala 1831, filos. magister 1839, blef 1840 e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket och tjenstgjorde der 1847--50 såsom förste amanuens, hvarefter han bosatte sig i Stockholm. 1839--52 var han (under sign. -- A -- Ö -- och -- a -- ö --) medarbetare i »Biographiskt lexicon», i hvars redaktion han en tid intog en ledande ställning. Under sin tjenstgöring vid biblioteket hade han egnat uppmärksamhet åt Nordens fornhäfder, och för att i Sverige sprida kännedom om den utomskandinaviska granskningen af dessa utgaf han 1847--48 Fornnordiskt bibliotek. Hans sista arbete på det historiska området var Den nyaste forskningen angående Nordens äldsta bebyggare och deras efterlemnade minnen (1852). Derefter egnade han sig nästan uteslutande åt politiskt skriftställeri, mest i egenskap af publicist. 1839 hade W. i Upsala blifvit delegare i ett boktryckeri (»Wahlström & Låstbom» till 1845, »J. Wahlström & C:o» till 1859, då tryckeriet såldes), och s. å. blef han ansvarig utgifvare af »Upsala tidningar», som upphörde med Juni 1842. Under sin Upsala-tid var han derjämte medarbetare i åtskilliga andra tidningar och tidskrifter samt medutgifvare af tidskriften »Frey», och 1841 utgaf han (tills. med K. O. Angeldorff) »Belysningar», en politisk revy, kritiskt berörande den samtida oppositionspressen och dess män. Sedan han flyttat till hufvudstaden, blef han 1852 delegare i »Aftonbladet» och tillhörde dettas redaktion till 1853, från hvilket år till 1860 han såsom bruksegare var representant i borgareståndet vid tre riksdagar och såsom moderat-liberal förfäktade åsigter, hvilka numera äro till stor del förverkligade. Han framlade dessa delvis inför allmänheten i skriften 1854 års riksmöte (tills, med P. R. Tersmeden, 1854; ny uppl. 1855), och mot ståndsintressena, särskildt mot adelns, är hans skrift Från riksdagen (I, 1857) riktad. Efter att hafva varit medarbetare (1857--58) i »Örebro tidning» och (1863) i »Nerikes Nya allahanda» anlade han 1865 ett tryckeri i Vesterås och blef s. å. ansvarig utgifvare af tidningen »Aros», men frånträdde såväl denna befattning som tryckeriet 1868, hvarefter han till 1878 å nyo var medarbetare i »Aftonbladet». 1868 var han medlem af kyrkomötet. Ekonomiska motgångar tvungo emellertid W. att åter syssla med tidningsutgifvande, och under åren 1870--74 var han redaktör af några landsortsblad. Till sist bosatte han sig i Upsala och afled der d. 28 Okt. 1885. K. F. W.
Wahren, Adolf Vilhelm, industriidkare, född d. 10 Dec. 1814 i Stockholm, utbildade sig vid väfnadsoch färgeriinrättningar i Stockholm och Tyskland samt flyttade 1838 till Finland, till hvars industris lyftning han kraftigt bidrog. Han arrenderade Jokkis klädesfabrik i Tammela socken, grundlade 1847 i närheten af Jokkis Forssa bomullsspinneri (se d. o.) och förenade några år senare dermed ett bomullsväfveri å det tätt intill belägna Viksberg. Äfven i andra industriella och kommersiella företag var han intresserad och arbetade derjämte på jordbrukets förbättring. W. adlades 1883 och dog d. 28 Aug. 1885. M. G. S.
Wahrendorff, Martin von, friherre, bruksegare, född d. 26 Nov. 1789, tillhörde en tysk ätt, som inkom till Sverige med hans farfader, Joachim Daniel W. (f. 1726, d. 1803), hvilken egnade sig åt handel och bruksrörelse och samlade en betydande förmögenhet. Han egde bl. a. Åkers styckebruk samt Länna och Skeppsta jernbruk i Södermanland, Aspa bruk i Nerike och Siljansfors i Dalarna. Han hugnades med kommerseråds titel. Hans tre söner upphöjdes 1805 i tyskt riksfriherrligt stånd och blefvo s. å. naturaliserade svenska adelsmän med namnet von W. Martin von W., som studerade i Upsala, egnade sig en tid åt den diplomatiska banan (han var legationssekreterare och chargé d'affaires i London) och hofvägen, der han 1831 avancerade till hofmarskalk. Men med största ifver omfattade han sedermera en tid kanontillverkningen vid Åker och lyckades framställa den första användbara bakladdningsmekanismen (se Kanon, sp. 170), på hvilken patent uttogs 1837. Den första kanon med sådan mekanism tillverkades 1840. Under närmast följande år utförde W. försök med refflade lopp till dessa pjeser och kan sägas hafva gifvit idén till spetsprojektilernas styrning i refflorna medelst en mantel af mjukare metall än projektilen, derigenom att han omslöt sina spetsprojektiler med en mantel af bly. Med anledning af sina förtjenster på kanontillverkningens område kallades han 1851 till led. af Krigsvetenskapsakademien. Han afled i Stockholm d. 20 Jan. 1861. Med hans kusin hofmarskalken Henrik Gustaf v. W. (f. 1806), egare till Skeppsta bruk, utslocknade ätten v. W. d. 17 Febr. 1881. H. W. W.
Wahrmund [-munt], Adolf, tysk orientalist, f. 1827 i Wiesbaden, studerade filologi i Göttingen samt blef 1862 docent i arabiska språket vid universitetet i Wien och 1870 derjämte docent vid »den orientaliska akademien» derstädes. Hans förnämsta arbeten äro Praktisches handbuch der neuarabischen sprache (med »Lesebuch» och »Schlüssel», 1861--66; 3:dje uppl. 1886), Prakt. handb. der osmanischen sprache (med »Lesestücke» och »Schlüssel», 1869; 2:dra uppl. 1884), Prakt. handb. der neupersischen sprache (med »Lesestücke» och »Schlüssel», 1875; 2:dra uppl. 1884), Handwörterbuch der neuarabischen und deutschen sprachen (2 bd,
Källa: Project Runeberg ·
