Sida 100
Wallis, John
londinensi et petropolitano in lucem editum (1850). W. återvände till Helsingfors i Juni 1850, utnämndes d. 1 Jan. 1851 till professor i orientaliska literaturen samt egnade sig derefter åt sin akademiska lärareverksamhet och åt utarbetandet af ett antal skrifter, hvilka till stor del först efter hans död utkommo: Lâmiya-tu- l- âfal (afhandling om verben, på vers af Ibn Malik, med Bedr-eddins kommentar; 1851), Probe aus einer anthologie neuarabischer gesänge, in der wüste gesammelt (i »Zeitschrift der deutschen morgenländischen ges.», bd 5, 6, 1851, 1852), G. A. Wallins första resa från Cairo till arabiska öknen i April 1845 (1853, fragment af en vidlyftigt anlagd resebeskrifning), Narrative of a journey from Cairo to Medina and Mecca, by Suez, Arabia etc. in 1845 (med karta; i »Journal of the R. Geogr. society», vol. 24, 1854), Narrative of a journey form Cairo to Jerusalem, via mount Sinai (dersammastädes, vol. 25, 1855), Ueber die laute des arabischen und ihre bezeichnung (i »Zeitschr. der deutsch. morg. ges.», bd 9, 12, 1855, 1858; hans mest betydande vetenskapliga afhandling) och Bemerkungen über die sprache der beduinen (i samma tidskr., bd 12, 1858). Hans krafter voro emellertid brutna, och förr än han hunnit börja realisera planen att företaga en ny orientalisk resa, träffades han plötsligt af döden, i Helsingfors d. 23 Okt. 1852. W. var en bottenärlig natur, som såväl i umgängeslifvet som i sitt vetenskapliga arbete gick rakt på sak utan flärd eller falskhet. Ur hans dagboksanteckningar och ofta vidlyftiga bref till prof. Gabriel Gejtlin, konsul Henrik Borgström m. fl. sammanställde S. G. Elmgren verket »G. A. Wallins reseanteckningar från Orienten åren 1843--49» (1864--66, 4 del., med lefnadsteckning, porträtt och tre kartor). -- Att uppskatta W:s betydelse för den orientaliska forskningen faller sig svårt, ty hvad han medhann var endast en ringa del af de frukter vetenskapen väntade af hans begåfning, originalitet och grundliga studier. Måhända ingen europeisk forskare hade såsom han genomrest det inre af Arabien, lefvat sig in i beduinernas lif och egt hans lefvande insigt i deras språkdialekter. Nya och värdefulla för geografien voro hans uppgifter om det inre Arabien. Hans språkvetenskapliga arbeten visa en allsidig och öfverlägsen kännedom af arabiskan och dess literatur. Hans afhandling om de arabiska språkljuden ingaf hoppet att han skulle skänka den semitiska filologien en vetenskaplig ljudlära. M. G. S.
Wallin, Johan Peter, vitter författare, född i Junsele socken, Ångermanland, d. 1 Nov. 1847, studerade 1869--73 vid Upsala universitet, var vik. lärare vid Hernösands seminarium 1874, redigerade 1875--83 ömsevis »Medelpads allehanda» i Sundsvall och »Vesternorrlands allehanda» i Hernösand, var derefter ett halft år redaktör för »Fyris» i Upsala och tillhör sedan 1890, efter en flerårig vistelse i Stockholm, å nyo »Vesternorrlands allehandas» redaktion. Han har vunnit Svenska akademiens andra pris för sina omfångsrika dikter Visby fall (10 sånger på terziner, 1872), Mor och son (tr. i samlingen Från fjellen, 1876) och Carl den tolfte (24 sånger, utg. i 3 bd 1883--85, under signaturen Johannes Petrus). W. har äfvren författat några prosaberättelser.
Wallinska skolan, högre fullständigt läroverk för flickor i Stockholm, antagligen den äldsta läroanstalt i sitt slag inom Sverige, räknar sin begynnelse från 1831, då skolan, på uppmaning af pastor primarius, sedermera ärkebiskop Johan Olof Wallin, inrättades af den bekante historieskrifvaren Anders Fryxell, vid den tiden rektor för Maria trivialskola på Södermalm, hvilken var skolans föreståndare till 1834. (Hans broder Olof Fryxell var skolans föreståndare 1840--54.) Skolan, som hade till uppgift att meddela en grundligare och mångsidigare bildning än den, som vanligen bestods i dåvarande flickpensioner, inrättades i början efter friflyttningssystemet och bestod af 4 klasser med 4 lexlag i hvardera af de två lägre klasserna samt 3 lexlag i hvardera af de två högre. Undervisningsämnen voro kristendom, svenska, tyska, franska, räkning, skrifning, historia och geografi, ritning och handarbete. Efter denna plan fortgick undervisningen sedan under årtionden med några mindre förändringar, som af förhållandena framkallades. En genomgående ombildning af läroverket företogs först på 1870-talet af lektorn i moderna språk vid Stockholms gymnasium Alfred Viktor Norinder (född i Hedemora d. 15 Maj 1827), som var föreståndare från 1866 till sin död, midsommaraftonen 1884, och med skäl kan anses vara Wallinska skolans andre grundläggare. 1870 inrättades en gymnasialafdelning, som från en mycket ringa början vann en ganska hastig utveckling; och sedan 6 af skolans lärjungar aflagt mogenhetsexamen på klassiska linien vid Stockholms gymnasium (1872--74), erhöll föreståndaren genom k. br. af d. 16 Okt. 1874 dimissionsrätt för Wallinska skolan på både klassiska och reala linien. Från och med höstterminen sistnämnda år anordnades skolan såsom ett elementarläroverk med endast fasta klasser; friflyttningssystemet upphörde. För närvarande (1892) består läroverket af en småskola med 3 förberedande klasser, en elementarskola med 7 klasser, alla ettåriga, samt en gymnasialafdelning med 4 klasser och fyraårig lärokurs på både klassiska och reala linien. Läroverket, som sorterar under Kungl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, har egen, af direktionen förordnad inspektor samt styres närmast af en rektor (sedan 1886 lektorn vid Södermalms Högre allmänna läroverk Magnus Höjer) med biträde af en föreståndarinna (bland föreståndarinnorna må nämnas fröknarna Angelika Gavuzzi, 1842--69, och Evelina Fahnehielm, sedan 1872). Lärjungarnas antal utgjorde vårterminen 1892 tillsammans 220. Af skolans alumner hafva 129 aflagt mogenhetsexamen.
Wallis, kanton i Schweiz. Se Valais.
Wallis [oå'llis], John, engelsk matematiker, f. 1616, egnade sig först åt teologien, sedan åt de matematiska vetenskaperna, blef professor i geometri i Oxford 1649 och innehade denna befattning ända till sin död, 1703. W. utgaf ett stort antal skrifter icke blott i matematik,
Källa: Project Runeberg ·
