Sida 508
Vilhelm ...
att vinna sitt folks odelade förtroende. Snarare synes hans på nyheter af alla slag riktade, hersklystna och något oberäkneliga sinne vara egnadt att väcka farhågor för framtiden. Deremot måste man prisa hans arbetsamhet och lifliga intresse för regeringens alla grenar, men äfven detta intresse kan hos en monark blifva för stort och hinderligt för den lugna utvecklingen, såsom historien ofta visat. V. har företagit vidsträckta resor, bl. a. till Petersburg, Stockholm (1888), längs Norges vestkust (somrarna 1890--92, till Nordkap 1891), till England (1890 och 1892), till Rom (1893). Han är sedan 1888 flaggman i svenska flottan och sedan 1890 amiral i den norska. Den 27 Febr. 1881 förmäldes han med prinsessan Augusta Viktoria af Slesvig-Holstein (född d. 22 Okt. 1858) och har med henne 6 söner: Vilhelm (f. 1882), Eitel Fredrik (f. 1883), Adalbert (f. 1884), August Vilhelm (f. 1887), Oskar (f. 1888, under kejsarens besök i Stockholm) och Joakim (f. 1890), samt en dotter: Viktoria Lovisa (f. 1892). J. Fr. N.
b) V., tysk konung 1247--56. Se Vilhelm, grefvar af Holland 2.
c) Prinsar af Baden. 1. V. Ludvig August, markgrefve af Baden, förut grefve af Hochberg, son af storhertig Karl Fredrik och grefvinnan Hochberg (se d. o.), f. 1792, d. 1859, var Massénas adjutant i kriget emot Österrike 1809, förde såsom generalmajor den badenska brigaden af marskalk Victors kår under tåget mot Ryssland 1812--13 och kommenderade såsom generallöjtnant den badenska kåren af franska armén i Sachsen 1813. Efter slaget vid Leipzig kapitulerade han för de allierade och förde 1814--15 befälet öfver 8:de tyska kåren. 1825--48 hade han kommandot öfver Badens trupper och var sedan 1819 en tid president i Första kammaren. Han förmälde sig 1830 med prinsessan Elisabet af Würtemberg. -- 2. Ludvig V. August, den föregåendes brorson, son af storhertig Leopold och prinsessan Sofia Vilhelmina, Gustaf IV Adolfs dotter, född i Karlsruhe d. 18 Dec. 1829, lemnade 1863 såsom generalmajor Preussens tjenst och förde i 1866 års fälttåg befälet öfver den badenska divisionen under prins Alexanders af Hessen kommando. Hans militära operationer i träffningarna vid Hundheim, Werbach och Gerchsheim (Juli 1866) ansågos ej utförda med nog kraft emot preussarna (jfr »Aktenmässige interessante enthüllungen über den badischen verrat», 1866). I 1870--71 års krig förde han 1:sta badenska infanteribrigaden under general Werder och blef vid Nuits svårt sårad. 1871 blef V. preussisk general af infanteriet och valdes s. å. till ledamot af tyska riksdagen. Han är sedan 1863 förmäld med Maria af Leuchtenberg (f. 1841, dotter af hertig Max af Leuchtenberg) och har med henne en dotter, Maria (f. 1865, 1889 förmäld med arfprinsen Fredrik af Anhalt), och en son, Maximilian, f. 1867, löjtnant i preussisk tjenst.
d) V. August Ludvig Maximilian Fredrik, hertig af Braunschweig, född d. 25 April 1806, andre son till den 1815 vid Quatrebras fallne hertig Fredrik Vilhelm, studerade 1822 i Göttingen och inträdde 1823 såsom major i ett preussiskt kyrassierregemente. Hans broder, hertig Karl af Braunschweig, afträdde 1826 till honom furstendömet Oels i Schlesien. Då denne blifvit fördrifven genom resningen d. 7 Sept. 1830, öfvertog V. d. 28 Sept. provisoriskt landets regering och, sedan en familjeakt i Febr. 1831 förklarat hertig Karl fullkomligt oduglig att regera, d. 20 April 1831 definitivt. V. regerade mestadels i orubbad öfverensstämmelse med ständerna och öfverlemnade ledningen af statens angelägenheter alltmer åt sina ministrar, medan han tillbragte en stor del af året utom landet, i synnerhet i Oels. 1866 slöt han sig icke till Preussens motståndare, utan ingick i Nordtyska förbundet, men vägrade hårdnackadt att afsluta en militärkonvention med Preussen (se vidare Braunschweig, sp. 1075--1076). Då V. icke var förmäld, önskade han öfverlemna tronföljden åt huset Hannover, hvilket emellertid hvarken stämde öfverens med Preussens eller befolkningens önskningar. V. dog d. 18 Okt. 1884 på sitt slott Sibyllenort, i Schlesien, och med honom utslocknade huset Braunschweig-Wolfenbüttel på svärdssidan. Hertig Ernst August af Cumberland blef genom ett utslag af förbundsrådet 1885 utestängd från tronföljden, och prins Albrekt af Preussen valdes af den braunschweigska landtdagen d. 21 Okt. 1885 till regent. A. B. B.
e) Furstar af Hessen. 1. V. IV, den vise, landtgrefve af Hessen-Kassel, född 1532, son af landtgrefven Filip den ädelmodige, uppfostrades i Strassburg under Johann Sturm, deltog som anförare för de hessiska trupperna i Morits' af Sachsen krig 1552 mot kejsar Karl V, hvarvid det bl. a. gällde att befria V:s fångne fader, hvilket lyckades. Vid faderns död, 1567, fick V. som andel af arfvet efter honom Nieder-Hessen med Kassel, som han med omtanke styrde till sin död, 1592. V. var en stor vän och idkare af astronomiska studier. En del af hans astronomiska iakttagelser utgafs 1618 af Snellius under titeln Coeli et siderum observationes; det öfriga förvaras i handskrift i Kassels bibliotek. -- 2. V. IX, landtgrefve, sedermera kurfurste (såsom sådan V. I) af Hessen-Kassel, son af landtgrefve Fredrik II, född i Kassel d. 3 Jan. 1743, deltog 1778 såsom preussisk generalmajor i det bajerska arfföljdskriget och efterträdde 1785 sin fader i regeringen af Hessen-Kassel. Han förvaltade styrelsen samvetsgrant, afskaffade många missbruk, uppförde vackra byggnader och gjorde mycket för förbättringen af kyrko- och skolväsendet, men betungade också landet i många afseenden, i synnerhet efter den franska revolutionens utbrott genom hårdhet, girighet och sin förkärlek för militären, som han till stor del uthyrde åt England. I franska revolutionskriget ställde han sig på Preussens sida, återtog 1792 Frankfurt a. M. och lät 1793 sina trupper, 12,000 man starka, i engelsk sold strida i Flandern mot fransmännen. För det ringa område på den venstra Rhenstranden, som han förlorade i freden i Basel 1795, fick han 1803 ersättning genom flere kurmainzska amt och riksstaden
Källa: Project Runeberg ·
