Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

jernverk, och i närheten ligga många stenkolsgrufvor. Det har äfven en af de största spanmålsmarknader i norra England samt stora verkstäder för tillverkning af landtbruksmaskiner och redskap. Biskopssäte (sedan 1888). Latinskola, teknisk skola och konstskola. Stort dårhus. -- Staden är mycket gammal och anses af några hafva uppstått kring ett romerskt fältläger. Sedan 1760 tillhör den hertigen af Leeds, baron Osborne.

Wakenstädt, by vid staden Gadebusch, Mecklenburg-Schwerin, der det vanligen efter Gadebusch (se d. o.) uppkallade slaget emellan svenskar och danskar stod d. 20 Dec. 1712.

Vakf (plur. evkaf), Arab., kallas i muhammedanska land moskéernas och med dem förenade milda stiftelsers gods. Dessa bestå till stor del af dotationsegendomar. Enär moskégodsen åtnjuta skattefrihet och äro oantastliga, uppkom sedvänjan att privatpersoner, för att skydda sin egendom mot utpressningar och konfiskation, delvis afstodo den åt moskéer och stiftelser på det sätt att egaren betalade till moskéerna 10--15 proc. af godsets taxeringsvärde samt en låg årsränta, men för öfrigt behöll alla inkomster af godset samt hela nyttjanderätten. Då den muhammedanska arfsrätten erkänner endast sonen såsom faderns direkta arfvinge, öfvergingo dessa gods merendels i de milda stiftelsernas händer. Moskégodsen, som i Turkiet förvaltas af en särskild minister (jfr Nasir), omfatta en högst betydlig del af turkiska rikets jord, och på dem kan staten icke lägga skatt. De utgöra derför ett hufvudsakligt hinder för de turkiska statsfinansernas förbättring, hvarför också reformpartiet sedan längre tid arbetar på deras indragning.

Vaksala. 1. Härad i Upsala län, ingår i länets Mellersta domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Gamla Upsala, Vaksala och Danmark. Areal 13,526 har. 3,255 innev. (1891). -- 2. Kontrakt i Upsala stift, omfattar de sex pastoraten Vaksala, Danmark, Gamla Upsala, Fundbo, Lagga och Östuna, Rasbo och Rasbokil. Areal 48,308 har. 8,707 innev. (1891). -- 3. Socken i Upsala län, Vaksala härad. Areal 4,724 har. 1,248 innev. (1891). V. utgör ett prebende-pastorat till 1:sta teol. professuren vid Upsala univers., Upsala stift, Vaksala kontrakt.

Vakt. 1. Krigsv., hvarje truppstyrka, som utsättes på en bestämd plats för att bevaka någonting, t. ex. kasernvakt, lägervakt, polisvakt (under tåg eller jernvägstransport), ordningshållningsvakt o. dyl., eller undantagsvis såsom hedersbevisning för kunglig person eller högre befälhafvare, s. k. honnörsvakt (se d. o.). Den förnämsta vakten i en garnisonsort benämnes vanligen högvakt, och alltefter vaktbefälhafvarens grad skiljer man mellan officersvakt, underofficersvakt eller korpralsvakt (den senare äfven kallad »underbefälspost» och vanligen underställd någon vakt, till hvilken dess rapporter o. d. ingå). Om generalstabsvakt se d. o. -- Fullgörandet af vaktens uppdrag, vakttjensten, är af stor betydelse både för vaktens egentliga uppgift och såsom en öfning för den vigtiga bevakningstjensten i fält. I en garnisonsort står vakttjensten under kommendantens omedelbara inseende. Samma afdelning bestrider vanlig vakttjenst under 24 timmar i följd. Jfr Post (skiltvakt). -- 2. Sjöv. Ombord å de flesta fartyg indelas dygnet till sjös i 6 »vakter», hvar och en å 4 timmar (8 glas): dagvakten kl. 4--8 f. m., förmiddagsvakten kl. 8--12 midd., eftermiddagsvakten kl. 12--4 e. m., plattvakten (»plattfoten» l. »platten»), i tvänne hälfter, för att förskjutning skall ega rum, den första kl. 4--6 e. m., den andra kl. 6--8 e. m., första vakten kl. 8--12 midn., och hundvakten kl. 12--4 f. m. Vaktmanskapet, eller det manskap, som »gör vakt», till skilnad från »frivaktarna», hvilka nattetid äro »vaktfria», indelas i tvänne hälfter, styrbords vakt och babords vakt, hvilka aflösa hvarandra eller »taga emot vakten» vid ofvannämnda tider, då vaktombytena ega rum. Denna vaktfördelning kallas sjövakt till skilnad från den i hamn eller till ankars brukliga hamnvakten, då styrbords och babords vakter hafva vakt hvar sitt dygn i sänder, nattetid (kl. 9 e. m.--5 f. m.) dock endast hälften af vaktstyrkan, den s. k. natthamnvakten. Besättningen säges »göra vakt om vakt» till sjös, då den på ofvannämnda sätt är indelad i tvänne delar, hvartill man på handelsfartyg fäster den betydelsen, att båda vakterna icke samtidigt skola vara i tjenstgöring. Att börja vakttjensten, sedan alle man varit i arbete, kallas att »sätta vakt». Jfr Qvarter 5 b) och Vakthafvande. 1. C. O. N. 2. R. N.

Vaktarrest. Se Arrest.

Vaktbricka. Se Ringkrage.

Vaktelkung, zool., stundom förekommande namn på gräs-skäran (se d. o.).

Vaktelslägtet (Ortygion, Coturnix), zool., ett slägte, tillhörande familjen rapphönsfoglar (Perdicidae) och ordningen hönsfoglar (Gallinae) inom foglarnas klass. Nära öfverensstämmande med rapphönsslägtet (Perdix), skiljer vaktelslägtet sig från detta förnämligast genom ringare storlek, genom de jämförelsevis längre och spetsigare vingarna, hvilkas tre första handpennor äro längst, och genom förekomsten af endast tolf stjertpennor. Stjerten är nästan fullständigt dold under de förlängda täckfjädrarna. Fjäderbeklädnaden är mycket rikare än hos rapphönsslägtet. Hufvudet är med undantag af ögonkretsen fjäderbeklädt. Näbben är kort och basen hög. Arter af detta fogelslägte förekomma i skilda delar af verlden, flertalet i de malajiska landen och i Australien. Äfven med afseende på lefnadssättet skilja sig dithörande foglar ej oväsentligt från rapphönsen. De äro flyttfoglar, som lemna sina häckplatser om hösten för att tillbringa vintern under varmare luftstreck. De äro mindre sällskapliga än andra hönsfoglar, och i motsats till rapphönsen, som lefva i engifte, föredraga vaktlarna ett slags månggifte. De anträffas blott under flyttningarna i stora skaror. I Sverige förekommer en art, vanliga vakteln, Coturnix communis, som har kroppen ofvan rostbrun eller rostgrå, med svarta fläckar och gulaktiga längdstreck, samt ett gulaktigt streck längs hjessän och ett