Vass, Phragmates communis (Arundo phragmites L.), bot., är det gröfsta och mest högväxta bland de i Sverige förekommande gräsen (nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.). Bladen äro breda, något blågröna, med centimeterlånga småax, samlade i en mycket rik och stor vippa, hvars färg till en början är mörkt brunviolett, men sedermera blir gräglänsande genom de efter blomningen utväxande blomhåren. Detta rätt ståtliga gräsväxer massvis i grunda vikar eller vid sjöstränder, der bottnen är dyig. Å berg- eller sandgrund och i djupare vatten förekommer icke denna »sjövass», som lemnar skydd och tillhåll för fiskarna. »Vass-rören», de tämligen grofva, hårda stråna, afskäras, då de nått full utveckling, och torkas samt användas allmänt i under inredning varande stenhus till att »röra», d. v. s. medelst ståltråd fästa på murväggarna och taken, för att qvarhålla »putsen»; eller det murbruk, med hvilket väggar och tak afputsas. Dylika rör användas bl. a. äfven till »pinnar» i fogelburar, till stålpennskaft samt till mattor, t. ex. för betäckning af bänkfönster vid köld. Vass nyttjas dessutom äfven som fodermedel (se d. o.). O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vass
Ämne: Gräs och spannmål · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 348–349 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗