Veckopredikningar kallas de gudstjenster, som enligt den svenska kyrkolagens 2 kap. 7 § skola hållas i städerna tvänne gånger i veckan (vanligen onsdagen och fredagen) och på landet en gång hvarje vecka. Dessa hafva dock i flertalet af rikets församlingar kommit ur bruk eller ersatts af bibelförklaringar under någon del af året. Ett särskildt slag af veckopredikningar äro de s. k. passionspredikningarna, hvilka hållas under fastlagens sju veckor (mellan Fastlagssöndagen och Påskdagen), och för hvilka Kristi lidandes historia utgör texten (jfr Passionshistorien). Tiden för såväl veckopredikningar som passionspredikningar bestämmes, enl. k. brefvet af d. 12 Nov. 1808, af domkapitlen, och passionspredikningarna hållas flerestädes på landsbygden med domkapitlens begifvande på söndagarna antingen före eller efter högmässogudstjensten. J. H. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Veckopredikningar
Ämne: Kyrklig praxis och gudstjänst · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 442 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗