Vexelbruk, landtbr., kallar man det brukningssätt af den odlade jorden, då man besår fältet omvexlande med sädesslag, foderväxter och rotfrukter m. m. i en bestämd och systematisk följd efter hvarandra. Vexelbruken äro af tvänne slag, nämligen rena vexelbruk, då i fortgående vexling följa på hvarandra sädes- och foderskördar samt handelsväxter m. m., och koppelbruk (se d. o.), då jorden tidtals igenlägges till mångårig vall, som under de första åren skördas till hö eller grönfoder, men begagnas under de sista åren till bete för kreaturen. Man kallar derför ock koppelbruken »vexelbruk med ängscirkulationer». Så länge naturliga ängar funnos att tillgå, från hvilka foder till kreaturens utfodring kunde erhållas, odlades vanligen uteslutande säd på den s. k. öppna åkerjorden; men sedan ängsmarkerna blefvo uppodlade, eller »lagda under plogen», tvingades man af omständigheterna att odla foderväxter, och man måste då förr eller senare ifrån sädesbruk öfvergå till vexelbruk l. »cirkulationsbruk». Dertill har ock väsentligen bidragit förordningen om storskiftesdelningen, eller de större byalagens skiftning i enstaka gårdar, dervid några åboar erhöllo nästan uteslutande gammal och öppen åker, under det andra fingo ängsmarker eller förut ouppodlade fält. Sedan vexelbruket blifvit mera allmänt infördt å såväl större som mindre gårdar, har man kunnat inskränka bruket af trädan, som ej behöft återkomma oftare än t. ex. hvart sjette eller sjunde år. Man erhåller genom vexelbruket af jorden en större och rikare afkastning, och genom foderväxtodlingen har ladugårdsskötseln högst väsentligen kunnat gå framåt. Men oaktadt denna inskränkning af trädesbehandlingen behöfver dock jorden ej blifva genom vexelbruket utsugen och försämrad, emedan man blir i tillfälle att bättre gödsla den och derjämte låter de olika växterna följa på hvarandra i sådan ordning, som deras natur fordrar, utan att den ena växtarten alltför mycket utmerglar jorden för en efterföljande. De rena vexelbruken anordnas med ett visst antal skiften, från fyra och ända till tolf, d. v. s. att växtomloppet l. cirkulationsbruket kan fortlöpa från fyra till och med tolf år, innan samma serie i växtföljden åter tager sin början. Då omloppstiden är utsträckt till ett större antal år, behöfver dock vanligen trädan mer än en gång återkomma. Före de år, då systemet fordrar, att höstsäd skall odlas, behöfver man vanligen träda jorden. I ett vexelbruk med tvänne skiften i träda plägar man dock ställa så till, att endast den ena trädan behöfver gödslas med ladugårdsspillning. Sedan de konstgjorda gödningsämnena börjat mera användas, har man äfven kunnat anordna vexelbruket mera fritt, så att ordningen för växtföljden numera ej iakttages så strängt, som förr varit händelsen. C. E. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vexelbruk
Ämne: Gräs och spannmål · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 796 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗