Vift-offer

Vift-offer, i den svenska bibelöfvers. veft-offer (»svängningsoffer»), kallades i den mosaiska offerkulten vissa offer, som framburos åt Jehovah medelst en egendomlig ceremoni, bestående deri att den offerförrättande presten på sina armar upplyfte offergåfvorna och svängde dem (viftade med dem) åt helgedomen till, dermed betecknande, att de öfverlemnades till egendom åt den i helgedomen tronande Jehovah. Denna ceremoni förekom vid de offer, som framburos, då en prest invigdes till ämbetet, då en nasir iklädde sig sina förpligtelser samt då en spetälsk af presten blifvit förklarad botad. Vidare offrades åt Jehovah medelst samma ceremoni påskens förstlingskärfve och pingstens båda förstlingsbröd, de senare jämte en bock och två årsgamla lam. Tillika skulle vid alla s. k. tackoffer bringan af offerdjuret, den s. k. viftoffersbringan, »viftas åt Herren». Det, som sålunda »viftades», förbrändes icke på altaret, utan tillföll presterna och utgjorde en väsentlig del af deras förmåner in natura. -- Slutligen må nämnas, att vid leviternas invigning till tempeltjensten leviterna sjelfva skulle »viftas såsom viftoffer åt Herren» (4 Mos. 8: 11 f.), troligen på grund deraf att de sjelfva tillföllo presterna såsom desses tjenare vid tempelsysslorna. J. P.