Vikhvalen, Balaenoptera rostrata, zool., hör till familjen fenhvalar, Balaenopteridae, underordningen bardhvalar, Mystacoceti, och ordningen hvaldjur, Cetacea, inom däggdjurens klass. Vikhvalen är den minsta af alla nordiska bardhvalar, enär dess längd ej öfverstiger 10 m. Kroppen är mindre långsträckt än hos samslägtingarna, och den höga ryggfenan sitter längre fram än hos dessa, enär endast bakre delen af dess bas ligger öfver anus. Vikhvalen är ofvan svartgrå, under hvit. Bröstfenorna äro hvita, med svart bas och spets. Barderna äro gulhvita. Ehuru vikhvalen ofta förekommer vid Norges vestra och norra kuster (der han är känd under namnet vaagehval), har man enligt Lilljeborg endast några få gånger påträffat honom vid någon svensk kust. Endast undantagsvis torde den gå in i Kattegatt. Han uppehåller sig i norra delarna af Atlantiska oceanen och i Norra ishafvet; sällsynt är den i Medelhafvet. Till Norges kuster kommer han om sommaren i motsats till sillhvalarna, som förekomma derstädes under hösten och vintern. Den lefver företrädesvis af smärre torskar, sill etc. I trakten af Bergen fångas den uti vissa fjordar med smalt inlopp, hvilket tillstänges med ett nät af basttåg eller ock med ett trästängsel; den dödas der med harpuner eller pilar. L-e.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vikhvalen
Ämne: Valar och delfiner · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 961 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗