Rörhvalen, Balaenoptera musculus, zool., hör till fenhvalarnas familj (Balaenopteridae) inom bardhvalarnas underordning (Mystacoceti), hvaldjurens ordning (Cete) och däggdjurens klass (jfr Physalus). Ryggfenan är liten (dess höjd utgör 1/50 -- 1/40 af kroppslängden) samt har bakåtböjd spets och urringad bakbrädd. Bröstfenornas fria del utgör 1/11 -- 1/9 af kroppslängden, hvilken stiger till 18--21 m. Nosens bredd öfver midten utgör 1/5 af skallens längd. Andra fingret tillsammans med sitt mellanhandsben är kortare än strålbenet; andra och tredje fingrarna hafva 5 eller 6 leder. Kroppen är synnerligen smärt, och dess höjd är större än bredden. Färgen är ofvan svartaktig eller svartgrå, under hvit. Bröstfenorna och stjertfenan hafva ofvan samma färg som ryggen och äro undertill hvita; barderna äro, som friska, ljusblå, med hvita streck. Rörhvalen tillhör Atlantiska hafvets nordligaste delar och Norra Ishafvet; i synnerhet vid Beeren-Eiland, Novaja Zemlja, Spetsbergen och Norges nordliga kuster är han allmän. Under sommaren håller han sig mera nordligt och drager sig mot vintern mera söder ut, stundom ända in i Medelhafvet. I Östersjön har han en gång blifvit anträffad, och i Bohus län lär ett exemplar hafva strandat omkr. år 1830. Rörhvalen är den snabbaste af alla bardhvalar samt djerf och modig; i vildhet säges han knappast stå efter det elakaste af alla hvaldjur, kaskeloten. Såväl sina ungar som sina kamrater försvarar han af alla krafter i farans stund. Hans föda utgöres till stor del af fisk, som han slukar i stora massor. Jagten på denna art är svårare än på någon annan hval, hvilket beror på hans stora snabbhet och vildhet. Späcket är tunt och vattnigt, hos unga djur geléartadt. C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Rörhvalen
Ämne: Valar och delfiner · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 273–274 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗