Von [fånn], en tysk preposition, som betyder »från», »af», och som icke endast i Tyskland, utan äfven i Sverige, Finland och Danmark blifvit mycket nyttjad såsom adelspredikat. Man bör dock akta sig för att tro, att »von» i ett tyskt namn alltid betecknar adelskap. Ursprungligen angaf det endast en persons födelse- eller verksamhetsort (t. ex. Wolfram von Eschenbach = W. från E.). Då det började upptagas såsom adelsmärke, syftade det alltid på adelsmannens gods eller förläning. Under 1500-talet blef det brukligt att bilda nya adelsnamn medelst »von» framför fingerade ortnamn, och först efter 1630 uppstod det ur heraldisk synpunkt oegentliga bruket att sätta »von» framför tillnamnen, på samma sätt som i Sverige ny-adlade under senare hälften af 1700-talet började sätta »af» framför sina tillnamn (t. ex. af Bjerkén). -- I den preussiska rangrullan göres numera den egendomliga distinktionen att framför oomtvistadt adliga personers namn sättes endast den lilla bokstafven v., hvaremot de, som utan adelsrätt föra ett »von» i sitt namn, få hela ordet von utsatt. Von und zu (»af och till») betecknar alltid adligt stånd, men tillkommer endast sådana familjer, som ännu äro i besittning af sina stamgods. -- I Danmark egde hvarje officer ända till år 1860 rättighet att sätta ett »von» framför sitt familjenamn.
Den holländska formen för det högtyska von är van [fann]. Detta »van» har en vidsträckt användning vid bildande af personnamn, som hänvisa till födelseeller verksamhetsort, men utgör alls icke adelsmärke (Lukas van Leiden betyder endast »L. från L.», van Rijswijk »från R.» o. s. v.). Ofta sammanskrifva holländarna »van» med namnet till ett ord, t. ex. Vanloo.