Vondel

Vondel [få'n-], Joost van den, Hollands ypperste skald, föddes d. 17 Nov. 1587 i Köln. Hans föräldrar, som tillhörde vederdöparesekten, flyttade i hans barndom tillbaka till Holland och öppnade i Amsterdam en strumphandel, hvilken V. 1610 ärfde och lemnade att skötas af sin affärsdugliga hustru, medan han sjelf egnade sig åt studier, öfversättningsarbete och diktning. Hans skaldegåfvor mognade långsam, så att han ej längre var någon ung man, när han genom sina sorgspel, oden och satirer öfverglänste alla sina medbröder på den inhemska parnassen. I religiöst afseende omfattade han med ifver de frisinnade arminianernas sak, men öfvergick 1639 till romersk-katolska bekännelsen, hvarom hans senare dikter också bära vittnesbörd. Bragt till ekonomisk ruin genom sin sons förvållande, måste den 71-årige skalden mottaga en bokhållareplats vid stadens pantbank, från hvilken han efter 10 år (1668) erhöll afsked med pension. Död i Amsterdam d. 3 Febr. 1679. Hans staty restes i Amsterdam 1867. -- Hos V. finner man en känslostyrka samt en djerfhet och ädelhet i inbillningskraften, som inom den holländska literaturen äro sällsporda. Dessa egenskaper gifva ett högt poetiskt värde i synnerhet åt de körer, med hvilka hans 32 dramer äro efter antikt mönster utstyrda. Dessa dramer äro tragedier, skrifna på alexandriner och alla i fem akter. I afseende på byggnad och dramatiskt lif lemna de mycket öfrigt att önska. Bland dem, som hafva verldsliga ämnen, märkas Palamedes (1625; 30 uppl. inom få år), ett indirekt förhärligande af den afrättade statsmannen Oldenbarneveld, Gijsbrecht Van Aemstel, hvilken alltsedan 1638 årligen uppföres till patriotisk fägnad för holländarna, och De Leeuwendalers (1648, med anledning af westfaliska freden). Bland hans bibliska dramer framstår Lucifer (1654) som en upphöjd skapelse. I skarpa och eldfulla satirer angrep V. från remonstrantståndpunkt presterskapet och det oraniska hofvet (Harpoen och Roskam, 1630, Decretum horribile m. fl.). Han diktade dessutom oden (öfver 100), sjösånger, sonetter, elegier, lärodikter, heroider, epistlar och epigram samt författade en holländsk poetik (1650). V. öfversatte Psaltaren, Virgilius och (vid 84 års ålder) Ovidius' »Metamorphoses» m. m. Hans arbeten utgåfvos i 9 bd 1683, i nyare tid bl. a. af Lennep (i 12 bd, 1850--69). Biografier öfver V. hafva utarbetats af P. Camper (1818), Baumgartner (1882) m. fl.