Vråkslägtet, Buteo, zool., hör till familjen hökartade foglar, Falconidae, och ordningen roffoglar, Accipitres, inom foglarnas klass. Hufvudet är stort, kroppen undersätsig och kort. Näbben är liten och svag, i öfverkäksfliken knappt märkbar. Trakten mellan näbb och öga är täckt med borsthår. Vingarna äro långa och breda, stjerten afrundad, föga längre än vingarna. Vråkarnas organisation gör, att de ej ega samma vighet och styrka som flertalet öfriga roffbglar. De flyga ej med den snabbhet och liflighet som dessa; ej häller förmå de fånga något rof i flygten. De lefva sålunda ock af svagare, mera värnlösa djur, såsom fältmöss, ödlor, grodor, insekter, sniglar, maskar och dylikt. Derigenom blifva de öfvervägande nyttiga djur. De bygga sitt näste i träd eller på bergspetsar. De tvänne till den skandinaviska faunan hörande arterna äro flyttfoglar. – Ormvråken l. musvråken, B. vulgaris (se fig.), har kroppsfärgen vexlande, mörkbrun, under än med hvita eller gula tvärnäckar, än hvit med mörka fläckar. Tarserna äro bara, plåtbeklädda. Kroppslängden 52 cm. Ormvraken förekommer i större delen af Europa och mellersta Asien samt, under flyttningstiden, uti Indien och Nord-Afrika. I Sveriges södra och mellersta landskap hör han till de allmännaste roffoglarna, medan han i de nordligaste är mera sällsynt. Om sommaren vistas han i
skogar, som gränsa till ängar och fält. Aggen, 3–4 till antalet, äro hvitaktiga, med grön anstrykning och lefverbruna fläckar. I sydligaste Skåne, särskildt i trakten kring Skanör och Falsterbo, fångas vid tiden för höstflyttningarna en stor mängd af dessa foglar, som lemna en ganska välsmakande stek. – Fjällvråken l. fjösbenta vraken, B. lagopus, skiljer sig från den föregående arten företrädesvis derigenom att benen äro fjäderklädda ända till tårna. Stjerten är från roten till öfver midten hvit. Kroppsfärgen är vexlande, rostgul, med mörkbruna, längsgående fläckar och streck. Trakten mellan ögon och näbb är beklädd med svarta hår. Vingpennorna af första ordningen äro från spetsen öfver midten svartaktiga. Kroppslängd 59 cm. Fjällvråken förekommer i Sibirien, norra Ryssland och allmänt i norra Skandinaviens fjälltrakter, medan han i Sveriges mellersta och södra delar visar sig endast under flyttningarna höst och vår. Sitt bo bygger han vanligen på afsatser af höga klippor, mindre ofta i träd. – Om den till samma familj hörande s. k. »bivråken» se Vesphök-slägtet. L–e.
