Wessel. 1. Peder W. Se Tordenskjold. -- 2. Johan Herman W., norsk skald, född d. 6 Okt. 1742 i Vestby (i närheten af Kristiania), der fadern, en brorson till sjöhjelten Tordenskjold, var komminister, kom vid 16 års ålder i Kristiania katedralskola, hvarifrån han 1761 dimitterades till universitetet i Köpenhamn. År 1772 debuterade han med sitt »sörgespil i fem optoge», Kjærlighed uden strömper, som uppfördes på k. teatern i Mars 1773. Stycket är en glänsande parodi på dåtidens receptmässiga franska tragedier. Musiken till detsamma skrefs af Scalabrini, hvilken dock, som man påstår, ej hade fattat det parodierande hos texten. Icke häller publiken förstod genast satiren; och då kritiken började ana oråd, förklarade den, att »det skulle göra den ondt», om stycket hade »det oädla syftet att förlöjliga vissa sköna tragedier». Småningom fick man dock ögonen öppna för det geniala »sorgspelets» innersta mening, och dermed var dödsstöten gifven åt den franska psevdoklassiska tragedien i Danmark och Norge. Då »Kärlek utan strumpor eller Den olyckelige skräddaren» (öfvers. af C. Stenberg, som äfven hade komponerat musiken) först gafs i Stockholm, Okt. 1777, var titeln redan försedd med det upplysande tilllägget »tragedie lyrique burlesque på vers» eller »parodi med sång». -- År 1775 utgaf W. de allvarliga dikterna Nöisomhed och Sövnen; år 1776 uppfördes hans lustspel Lykken bedre end forstanden, hvilket dock rönte föga bifall. Derefter började han 1784 utgifningen af det poetiska veckobladet »Votre serviteur, Otiosis», med humoristiska berättelser, hvilka dock ofta voro sökta och föreföllo skrifna under tryckta lefnadsvilkor. Jämte »Kjærlighed uden strömper» skola emellertid åtskilliga af hans komiska berättelser på vers alltid nämnas bland den dansk-norska literaturens perlor, så t. ex. Gaffelen, Smeden og bageren (öfvers. af J. H. Kellgren), Hundemordet och Posthuset, likasom många af hans epigram och impromptustycken för alltid fått sin plats tryggad hos folket. Det nyssnämnda veckobladet deremot lefde endast ett år. Utan något värde var det 1785 utgifna skådespelet Anno 7603. -- W:s yttre vilkor voro mycket bekymmersamma. Under sina första år i Köpenhamn slog han sig fram som lärare; sedan blef han 1779 öfversättare vid k. teatern, men med knapp aflöning. Dertill kom ett olyckligt äktenskap (1780), hvarjämte sjukdom och ett oregelbundet lefnadssätt bröto hans helsa och nedstämde lynnet. Sina bästa stunder hade han i »Det norske selskab», der han var medelpunkten, och hvarifrån hans qvickheter och improvisationer spredos ut öfver staden. Ännu kort före sin död skref han en liten humoristisk epistel till Baggesen, som denne skänkte sitt stora erkännande. W. dog i Köpenhamn d. 29 Dec. 1785 och begrofs på Trinitatis kyrkogård nära Ewalds graf. Hans arbeten utgåfvos först af Pram och Baggesen 1787, sedan af ett konsortium, deribland Rahbek, och i en senare tid af I. Levin (1862; 2:dra uppl. 1878). För några år sedan aftäcktes skaldens byst, uppställd på en granitsockel utanför Det norske selskabs lokal på Wessels plats i Kristiania. -- Hos folket har W. på ett sätt, som påminner om Bellman i Sverige, blifvit en sorts sagofigur, till hvilken knytes en mängd anekdoter, och hans dikter hafva öfvergått till en folkläsning i detta ords vidsträcktaste bemärkelse. E. H.
Nordisk familjebok · första upplagan
Wessel
Ämne: Norska personer, 1800-talet · Norrmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 670–671 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗