Whist

Whist [eng. utt. hoist; sv. utt. visst], Eng., ett kortspel, som med vanlig lek om 52 kort spelas af 4 personer (2 mot 2) eller af 3 personer med s. k. »träkarl» (se d. o.). Detta fina och omtyckta spel (»det ädla spelet»), som f. n. torde vara det mest idkade af alla kortspel, omnämnes första gången 1621, i »Poems» af John Taylor (the Water-poet), och är säkerligen af engelskt ursprung (åtminstone har det i England framkallat en hel literatur alltifrån Edm. Hoyles »Short treatise», 1743). Namnets betydelse är osäker. Äfven en äldre form whisk förekommer. Om ordet verkligen är identiskt med Eng. whist, »tyst», har man väl att söka orsaken till spelets namn deri att whisten spelas tyst, d. v. s. att spelarna icke bjuda på sina kort, utan trumffärgen bestämmes antingen (och vanligast) af gifvarens sista kort, hvilket ock omedelbart efter gifningen upplägges på bordet, eller af gifvarens medspelare medelst kupering af den lek han blandat. Med denna spelets ursprungliga regel stämmer illa den variation af whist, »remiss-whisten», i hvilken förhanden, efter att hafva tagit kännedom om sina kort, antingen sjelf sätter trumf eller till sin medspelare öfverlemnar (»remitterar») trumfens bestämmande. En annan variation, den s. k. »torr-whisten», spelas utan trumf. Se Ebersberg: »Das edle whist», Cavendish: »Laws and principles of whist», samt Tom Wilson: »Illustrerad spelbok» (1888; den derst. förekommande afhandlingen om whist-spelet, af H. L. Victorin, är äfven särskildt utgifven, 1889).