Witten

Witten, wittenpfennig, Platt-T. (Lat. albus), d. v. s. »hvit pfennig» (med anledning af den starka silfverhalten), var namn på ett i de vendiska hansestäderna (först i Hamburg, 1334) prägladt silfvermynt om 4 pfennig, som till midten af 1400-talet var hufvudmynt i nämnda städer, och i hvilken myntsort penningsummor ofta angåfvos. Albrekt af Mecklenburg lät i Sverige (der dittills mynt slagits af endast 1 »pennings» valör) slå mynt af samma valör och godhet som dessa 4-pfennigstycken; ett sådant mynt kallades hvit (pl. hvitar) eller hviter pänninger, hvitpänninger. Witten-myntets från början stora värde sjönk småningom, och under 1600- och 1700-talen slogs i de nordtyska städerna (t. ex. i Stralsund under den svenska tiden) ett silfvermynt med namnet »Witten» i prägeln, hvilket var endast 1/192 af 1 riksdaler. Derjämte präglades (t. ex. i Wismar) 3-pfennigmynt af koppar, som i dagligt tal benämndes »witten». »Vitten» var äfven i Sverige man och man emellan benämning på 1/192 riksdaler spec., d. v. s. 1/4 skilling, ett skiljemynt, som slogs från 1799 (då pollett) till in på 1830-talet och slutligen hade ett värde af 1/2 öre (jfr Skilling).