Zenit. Se Nadir. — Zenital-linie, lod-linie (se Tyngd). — Zenit-distans för en himmelskropp (eller för ett terrestriskt föremål) kallas vinkelafståndet mellan himmelskroppen och zenit, räknadt utefter himmelskroppens höjdcirkel. Zenitdistansen är komplementet till höjden. — Zenitpunkt benämnes den punkt eller den afläsning på den graderade vertikala cirkeln (t. ex. på en vertikal- eller meridiancirkel), som motsvarar tubens eller instrumentets synlinies (optiska axels) riktning mot zenit. Man kan bestämma denna afläsning, såsom det vid meridiancirkeln är öfligt, genom observationer med s. k. qvicksilfverhorisont, hvarmed menas ett kärl med qvicksilfver, som ställes under instrumentet. Instrumentet riktas vid bestämningen nedåt mot qvicksilfrets horisontala, speglande yta. Belyses nu instrumentets hårkors, hvilket kan ske genom en öppning i okularpjesen, så går ljuset från det belysta hårkorset genom tubens objektiv till qvicksilfverytan och reflekteras mot denna för att ännu en gång på återväg passera genom objektivet samt bildar då i närheten af det belysta hårkorset en spegelbild af detsamma. Man inställer nu tuben så, att denna spegelbild sammanfaller med hårkorset sjelf. Afläsningen på instrumentets höjdcirkel för detta läge af tuben, eller den s. k. nadir-punkten, skiljer sig med 180° från zenitpunkten. — Zenitsektor. Se Sektor 2. K. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Zenit
Ämne: Optik och optiska instrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 207 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗